Interview with Vishna, Cook & Maid

(This is a copy of my essay during my first assignment in Human Values and Technology)

This assignment is about doing an interview with someone considered as a `poor` human  in India and ask them about how much they earn, what they spend there earnings on and if they had more money, what would they do?

I got this assignment in the course Human Values and Technology, and I got excited when I heard about the task. I find this kind of assignment very interesting, so I started to plan who I would like to do the interview with. Suggestions as riksha drivers or mess staff was interesting but I wanted to go somewhere, even more poor – the slum village. Since English is only spoken in academic circles, I brought my good friend Pushkar to help me translate. We went outside the campus to Munidka Slums and started walking along the big road which goes along IITD, and surprisingly, a slum village is not so far as one perhaps imagine. We were walking around ten minutes and found a crossroad with some small fruit wagon stores and so on. It was first when we turned left on this crossroad we entered the slum village. It was a new experience for me, there were flies everywhere, a lot of them. These tiny and narrow streets were like a big maze and I lost the perception of where we were. The first family we decided to talk to were living quite inside this village and Pushkar talked to them, but  at that time there was no one who earned anything, which was must for the interview. We decided to talk to someone not that poor and went to a family in a little house inside this slum village. Unfortunately, the man of the house was at work but Pushkar persuaded his wife to be interviewed. She was a bit skeptical at first, but when Pushkar told her that he sometimes come to the slum to teach the kids, she agreed to speak. Her daughter had attended these teaching sessions by IIT’s students on Tuesdays

So, his wife´s name is Vishna and she told us that they both earn so I think this is exactly what I was searching for. We were standing outside her house during the interview. During the interview kids were running criss-cross, dogs passed by and her neighbors were even passing by. Her husband works as a construction worker and earns around 5,000 rupees per month, unfortunately she told us his work is so far, that he have to spend half his salary on buss tickets. Herself, she works as a cook and maid in one house outside the village , and for this, she earns around 1000 rupees per month. Ironically, before I was going to this interview, I went to the mall for buying some clothes, since I did not brought that much clothes from home. I spent 10,000 rupees just like that, and I thought for myself I made a really sweet deal, which I did, if I refer to the prices in Sweden, but compared to this family´s salary per month, that really makes you think how much different it is here. Together they have two kids, two girls, twenty and thirteen years old. The older one is in college which is a big expense for the family which they gladly spend their earnings on. Except spending money on bus tickets and education they spend most of their money on food. The money they earn is completely used after one month, so there is no money left for saving.

She comes from the Garhwal region in Uttarakhand state from the north of India, never been in school for education. She is an illiterate woman.  The main reason she left her home to move to Delhi was because of her coming child. The children have better opportunities to succeed and make something good of their life in this city. This explains why she has lived here for twenty years and her oldest daughter is twenty years old as well. The house they were living in, were built by themselves. The husband had lived there for thirty-one years and she has lived there for twenty years. To afford to build the house, they took a loan which the still have not paid off yet.  

When I asked her if she had more money, what would she spend the money on, she answered that she wouldbuy more clothes and food. It made me think that “you only need to satisfy your needs and not your greed”. I would probably buy some technology thing like a GoPro or a MacBook Pro perhaps, i.e a greed, since I don’t have the problem with neither clothes or food. I can just relate to Maslow's hierarchy of needs which is absolutely true, something worth reflecting on. Further, I asked her about her dreams in life, goals to achieve and what she really wants. Her greatest wish in life is that her children grow up having a good life, to fulfill the wishes of her children. She dreams about that her children finds good husbands and gets happily married, but when she said that she has no dreams for herself or her husband it made me sad. Regarding the future, in five to ten years she said that she would still be living the same way and she has no plans to change anything. All she cares is about her children’s wealth. She is also hoping that her loan of their house is paid off as well.

Lastly I asked if she is happy, what makes her happy and what was her happiest moment in her life. She gave a really good response and an answer that many people learn something of, so pay attention. She told me she is happy, because of her children. That all people in this village having a child is happy, and that she knows people, that earns more but are less happy in life. Money is not equal to happiness. That is something worth to remember. Regarding her happiest moment in life she referred to the time before she got married, when she was living with her parents with minimum responsibilities. I guess that her life got very different by moving here to Delhi, getting kids and getting married.

To summarize this essay I will write down some of my own thought of this experience. Many people around me including me are struggling for higher salaries, to buy more exclusive material things to themselves or perhaps to their family. But if you ask people about their happiest moment in life, I am sure, most of them will mention something without material earnings. So I will finish this essay but quoting Vishna – “money and material things does not give you true happiness, it is the people around you that makes your life filled with happiness”

Regarding the picture I would like to mention that I firstly tried to stand next to her when she suddenly flinched back, since she is married. That is why I had to stay in front of her. I really enjoyed this assignment and it was a great experience.

1 månad - Time is flying

Tjaaaa tjaaa bloggeen!

Idag, imorse, vid 8-tiden var det exakt en månad sen jag kom till Indien!! Tiden har verkligen flugit iväg men samtidigt har jag varit med om sååå mycket så jag kan acceptera det faktum att det är en hel månad nu. Att komma hit, rakt i i en stor stor kulturkrock, utan att direkt veta vad som väntar så ar det verkligen överanske utvecklats till något MYCKET bättre än jag kunde föreställa mig. Jag lät inte mig själv ha några förhoppningar och om jag föreställde mig hur något skulle vara, så föreställde jag mig värsta tänkbara. Det betyder att i pricip allt jag ser och upplever är positivt överraskande positivt. Det är dock emellanåt ett tufft liv. I förra veckan åkte en utbytesstudent hem till Tyskland efter över en veckas sjukdom i dengue på sjukhuset. Hon hade svårt för att äta maten som serveras och även problem med insekter och alla djur som man lever bland. Hennes föräldrar ville att hon skulle komma hem till slut och det var väl då hon bestämde sig. Riktigt tråkigt, så nu är vi bara 10 utbytesstudenter kvar och jag hoppas att vi pushar varandra att stanna och inte ger upp om vi möter motgångar. Nog med mjäk!

 

På min att-göra-lista står bland annat följande saker:

 

- Köpa en cykel

- Hoppa bungyjump

- Nästa utflykt förhoppningsvis, åka och bergsklättra i Himalayas

- Gå med i mitt hostels fotbollslag

- Gå med i mitt hostels tyngdlyftningsteam

- Köpa en skräddarsydd kostym (eller två. eller tre!)

- lära mig franska, tyska(igen, 4 år räckte inte) och framförallt HINDI

- samt överleva alla inlämningar i skolan, nu när det drar ihop sig inför Minor 1, dvs första proven

 

Naturligtvis står mycket mycket mer på att göra listan men det var det jag kom på nu.

 

Jag har i nuläget fyra stycken kurser som jag läser. Det är annorlunda från Chalmers där vi endast har två kurser åt gången och jag upplever det här som ett tuffare system, med högre tempo och intensitet. För den nyfikne så läser jag följande fyra kurser:

 

- Automotive Design

- Gas Dynamics

- Management of Change

- Human Values and Technology

En management kurs i hur man implementerar förändringar inom företag, något jag fått tips om ska vara en ovärdeligt bra kurs, från min gode vän Oscars far, Mats. Otroligt spänd och förväntansfull vad dena kurseb ska bjuda på. Favorit kursen är som tidigare nämnt Gas Dynamics. Idag tittade vi på videos från NASA där de gjorde tester på höghastighetsplan för att mäta och studera deras "shockwaves". Även rymdraketer - coolt! Den sistnämnda kursen är en väldigt annorlunda kurs som jag fått tips av den tidigare studenten och också den första Chalmeristen här, Deborah, som läste den kursen när hon var här. Det är en humanitetskurs där vi diskuterar vad vi värdesätter i verkliga livet och hur teknologin påverkar samhället. Har inte hunnit gå på mer än två lektioner eftersom jag gick till fel kurs som jag skrev i förra inlägget, men, so far - so good. Den första inlämningen vi fått i denna kursen är att göra en intervju med en "ansedd fattig" människa där man ska diskutera hur mycket de tjänar, vad de spenderar sina pengar på och vad de skulle göra om de hade lite mer pengar. Är verkligen pengar ekvivalent med lycka? Oerhört intressant uppgift som jag ser fram emot och jag har min ide om att åka till den riktiga slummen här i Delhi och se om jag hittar någon som vill ställa upp. Engelska förekommer mest i akademiska kretsar så jag ska ta med min närmsta indiska vän, Pushkar, som hindi-tolk. Pushkar är verkligen världens goaste gubbe så ser verkligen fram emot morgondagen. Lovar att uppdatera med text och bild om hur det gick. Tillbaka till kursen, vi började från och med förra lektionen med att meditera 10 min och ska tydligen fortsätta med det, strange? Jag vet.

 

Lyckligtvis var jag och några av utbytesstudenterna på en "yoga och meditations-kurs". En intesivkurs som gick på kvällarna i en vecka, förra veckan (värt att tillägga var att man var tvunge att va vegeteraian, eller vi var tvungna att lova det, så japp, har varit vegetarian antagligen första och sista veckan någonsin). Kort om kursen, vi startade med att värma upp, dansa en massa, och vidare in i yogan. Yogan var okej men inget man blev helt till sig av. Till sig som man blev första gången man smygtittade in i tjejernas omklädingsrum. Eller när man fick sitt första GameBoy, ja, du förstår! Men yogan var okej i sin helhet! Vidar in en mängd lekar, vet inte hur mycket lekar och övningar vi haft. Min favorit var nog när vi hade catwalk inför alla (cirkus 80 människor), en och en skulle tjejerna gå som Mr Olympia, och killarna som Ms Universe. Indier är ganksa blyga, åtminstone ingenjörsstudenterna på IITD, som inte alls hade någon inlevelse. Jag tänkte nåt i stil med att de borde bjuda mer på sig själva så väl min tur så blev det allt i från sexiga blickar, smeka låret, svanka till ländryggen skriker och en självsäker in i kameran som filmade allt! Det blev sådan positiv respons att jag framhejades att gå en gång till. Plöstligt inser jag att jag står och shakear gumpen inför nästan hundra människor som applåderar. Undrar ibland vad som händer men som de sa på kursen "live in the present moment". Nåja!

 

Meditationen är värd att nämna såklart. Jag blir stissig av att läsa en bok så gillade inte att sitta i skräddarställning (som jag inte ens kan sitta i knappt) i 30-60 min, bluda och fokusera på min andning. Men efter en vecka blev jag mer flexibel och ska i nästa vecka ta en intensivkurs i poledancing. Sista dagen lagade vi även mat i grupper. Under planeringen pratade samtliga i gruppen på hindi så det var inte lätt att bidra men höjde rösten o sa nåt i still med "I have protein powder with chocolate flavour, that could be something right?" och det blev en riktig höjdare. Stort plus hos indierna och lite god reklam för Body Science och MM Sports!

 

 

Sammanfattningsvis kommer jag nog inte varken fortsätta meditera eller forsätta med yogan, men kanske ibland stanna upp, ta några djupa andetag, meditation-style, och förhoppningsvis "live in the present moment".  Sista övingen sista dagen fick vi ha ett papper på ryggen och en penna i handen för att skriva komplimanger anonymt till varandra. Kul!

 

 

Lite mer om skolan. I kursen automotive design var första inlämningen att skissa och designa en tvådimensionell bil (kan du gissa vilket märke och modell!?) och vidare CADa upp den i en program jag aldrig använt förr, SolidWorks. Easier said than done, men med övernaturliga skills med pennan och ett rutigt papper blev resultatet detta

 

 

 

och ja, jag skämdes lite när jag var tvungen att presentera min CAD-modell för klassen (människorna i bilen ser ut som... ja..). Men det visade sig att bara jag och två andra i hela klassen gjort CADen så vi fick 10/10 marks, ka-tjing! Dock är detta en felaktig bild av de indiska studenterna som studerar i de flesta fall, galet mycket. Överlag helt klart mer än vad vi gör i Europa. I Gas Dynamics fick jag veta idag att att alla i klassen utom jag och två till är PhD-studenter, vilket innebär att de är klara och färdigutbildade ingenjörer och nu vidare forskar för skolan under ledning av en professor eller annan ledare. Det förklarar varför de är så kvicka i huvet och grymma på matten. Känner mig ofta underlägsen, och detta ska vara min typ av kurs!? Men det tar sig, snart så! Snart är jag förbi de! När samtliga i klassen fiskar fram ur bakhuvet "binomial approximation" (den intresserade googlar) som jag lärde mig i ettan i mattekurserna, som om ingenting och läraren till mig "det förväntas du kunna". Jaha, tänkte jag, det är klart!

 

Vidare firades Indias Independence Day den 15 augusti (sedan 1947), med färgglad mat i indiens färger.

 

(bilden vägrar vara horisontell)

 

Att korsa vägarna nattetid (likväl dagtid) är ofta en utmaning!

 

 Vi(utbytesstudenterna) firade Pushkars födelsedag igår på en riktigt bra restaurant, mycket uppskattat!

På vägen hem fastnade auto-rikshan så vi fick kliva ur och putta bilen framåt och jag tog tillfället i akt och övertäffade min egen humor. "Pushkar is pushing a car". Det är bra humor?  Ja jag är så rolig. Jag vet.

 

 

Har även installerat en liten godis i mitt rum som jag nämnde att jag beställt. Nu vill alla låna den. Vad var det jag sa? är mitt svar men de får givetvis låna den så länge det finns plats i kylen.

 

 

Den enda smärtan jag känner i detta fantastiska land är att det smärtar mig en aning att jag inte får vara med på nollningen på Chalmers som började igår. Är du plats och läser detta - kepsa för mig, kepsa ut dig, drick för många pripps men flirta inte med nollan för det skulle jag aldrig göra. Bara med glimten i ögat. Såg en snap om hur MnollK sätter skräck i Nollan första dagen. Drömmer mig tilbaka lite här borta i curryns land- MnollK <3

 

 

Nästa år ska jag banne mig vara på plats och ett år utan keps-träning ska jag förhoppningsvis klara mig utan att kepsa ut mig först av alla!

 

Klockan är över 00:00 här och jag ska i säng men först en kall dusch så somnar man gott sen i värmeböljan! Puss & Kram

Kursval och översvämning

Okej, så för tillfället går skolan åt pipsvängen! Med det menar jag att jag fortfarande väntar på att turen ska vända för det har varit något utav av maxad oflyt senaste med mina val av kurser.. Låt mig förklara.

Som jag nämnde i tidigare inlägg så har jag varit sjuk i dengue i 10 dagar drygt och därmed har jag inte kunat gå till skolan. Sjukan började i samband med att första lektionerna gick av stapeln, men jag menar, det gör ju inget att missa de första lektionerna! Tänkte jag. Olyckligtvis så insåg jag i början av vissa kurser att detta är inte kursen för mig så har tvingats börja välja om kurser och testa nya nu när jag blivit frisk. Fram tills igår hade jag klart för mig 3 av 4 kurser som jag skulle läsa varav jag varit på 2 utav de. Det återstod bara att välja den sista..... Tyvärr lyckades jag inte hitta någon som stämde bra överrens med Applied Mechanics (det masterprogram jag går i Sverige) så jag får utnyttja en valbar kurs, vilket inte är ett problem. Har fått tips från En kompis far, Mats, som också studerat maskiteknik på Chalmers, att det ska vara riktigt givande att studera "Change management" och hittade lite utav en slump den kursen igår kväll i kurskatalogen. Mailade lärarinnan och frågade om chanserna att gå den, eftersom den hade en del förkunskapskrav och dessutom börjar jag bli sent ute (skolan började ju trots allt 23 julii här). Hon sa att hon ville träffa mig innan lektionen på onsdag (idag måndag) för att utvärdera situationen. "Jaha så det är inte ens säkert att jag får läsa kursen och ytterligare vänta två dagar" tänkte jag men det går väl förhoppningsvis enligt planerna detta.

 

Idag måndag 10/8 var jag på den andra lektionen i en kurs jag valt nyligen, "Human values and technology". Förra ggn pratade de om hur man uttalar ljud och hur man artikulerar. Skumt tänkte jag, men det tar sig nog, detta var nog bara ett undantag.. Idag fortsatte samma visa till de oljuva tonerna av hur man uttalar ljud. Hela klassen sitter typ "mmmmmmmmmm". Ja detta är alltså bokstaven "m" och uttalas "mmmmm" utttrycker sig läraren typ. Flummigt jodå. Så efter lektionen var slut idag var jag bara tvungen att fråga en kille "Sorry but what is the name of this course exactly?" (i övrigt fett dum fråga, vad fan gör jag här om jag inte ens vet vad det är för kurs men vad skulle jag göra!?! ) Han svarar: "Language and communication HUL246".. Alltså blir man trött eller!?!? Då visar det sig nu att skolan uppdaterat pdf-filen med respektive lärosalar och att min kurs gick i salen bredvid. Det var 3 timmar "out the window" och dessutom har jag inte ens varit på min kurs som jag ska läsa ännu... Salen bredvid!? Cmon!

 

Så nu sitter jag här tillbaka på mitt rum, kan inte göra annat än skriva ut frustrationen här. Det har gått, låt mig se, snart 3 skolveckor. Och jag har varit på 1(!!!!!!) av 4 kurser som jag ska läsa denna terminen. Lite frustrerande va!? Det är som att någon eller något vill att det ska gå åt helvete! Men jag antar att detta reder sig och att jag snart är back on track men just nu känns det en aning motigt!

 

I övrigt tycker jag livet rullar på bra här, allt annat utom skolan går toppenbra! Jag hittar nya ställen att äta på (igår var vi på ett hamburgerställe vars namn var "the big burrp theory." De har roliga namn på restaurangerna kan jag tycka, grannrestaurangen hette "Fork you") Anyway, och maten här på vårt hostel blir bättre och bättre! Igår köpte jag lite krokar som jag spikade upp idag på rummet. Värt att notera är att hammaren är ett gammalt sängben, som vi utbytesstudenter använder. Det finns ingen hammare med det sagt. Man får inte vara dum som Brasse sa... Satte den rätt i garderoben för det är enda stället gjort av trä, får man göö så?? Vet inte men ingen kollar till våra rum direkt. På tal om det köpte jag idag ett kylskåp, för det kan behövas, då det fortfarande är riktigt varmt här och köper man en dricka här så är den varm efter 20 min. Detta är ju verkligen inte tillåtet, att ha ett kylskåp på rummet, men ska vara lite olydig tänkte jag mohehe. För 7000 rupees får man ett nytt litet fint electrolux-kylskåp (cirkus 955 SEK) så det kändes som en grym investering. Hoppas jag bara lyckas smuggla in det på rummet!

 

Det regnar verkligen brutalt mycket här i Indien och när det regnar, då blir det lätt översvämning. Bild vid entren till mitt hostel syns nedan.

 

 

Tea halt är the place to be om man vill snabbt köpa sig en macka eller en juice eller kanske vatten. Allt kostar runt 2-3 kronor så det är en helt klart prisvärd liten affär. Angående vattnet var det upp till knäna. Regnar på duktigt som sagt!

 

Från föregående inlägg har jag fått mängder med förfrågningar, brev och önskemål till mitt kontor här mitt i centrala campus, om att jag ska berätta hur jag bor så tänkte inte dra ut mer på spänningen än så. Jag har väl visat någon bild på hur det såg ut när jag kom, här kommer lite bilder på hur det ser ut nu!

 

 

 

Så här ser mitt rum ut nu. Ja jag har köpt en matta. Växjö-Lakers kepsen ligger stolt på hyllan och sänder ut vibbar om Sveriges bästa hockeylag. Myggnätet hänger ovanför sängen som jag inte alls använder flitigt som jag bör. Fängelsefönstret i bakgrunden. Väl inredd hylla ovanför mitt kontorsskrivbord som är centralt i bild. Funderar på att köpa en goare stol, men i nuläget får plaststolen fungera. Kylskåpet kommer troligt stå till höger om där datorn står nu.

 

Korridoren vi utbytesstudenter bor i syns ovan!

 

Dörren in till kärleksnästet!

 

 

Till höger syns mitt senaste tillskott, mina krokar. Det blev riktigt bra faktiskt. Inga kommentarer om affischen, den satt här när jag kom... Men antagligen åker damstjärten snart ut och något (vackrare höll jag på på att säga, vilket naturligtvis inte finns) annat kommer väl upp istället. 

 

Vidare tänkte jag visa vårt charmerande badrum. Indisk lyx med både väggar golv och tak. Även två duschar, tre toaletter, tre pissoarer och tre handfat.

 

 

 

Pissoaren är väl en liten pojkdröm som till slut gick i uppfyllelse, men det var nog inte riktigt så här jag föreställde mig det i drömmen som liten gräb. Onekligen förföriskt badrum och duscharna har bara en temperatur - kallt. Det lär inte bli varmare till vintern, burr burr! Kan se om jag kan få upp en video på hur de "städar" detta rum. Det är inte som i sverige kan man säga...  Nåja, är inte så kräsen och jag tänker ibland att det var ju faktiskt värr i det militära!

 

Nu, klockan 20:45, 3.5 h före Sveriges tid, tänkte jag sätta mig med den enda(suck!) kursen jag hittills lyckats gå på, Gas Dynamics (som för övrigt är en riktigt bra kurs med en lärare från Stanford University) och få lite plugg gjort. Kursen handlar om överljudshastigheter, aerodynamik, kompressibla fluider och höghastigshetsflygplan. Passar mig perfekt! Like a glove för att citera Ace Ventura! Jag har beställt hem ett rejält paket med kycklingbitar som jag ska umgås lite med nu också, ingen bild på det dock. 16 kronor kostade det, värt!

 

Ta hand om dig och lite smått impad är jag om du läste hit. Puss och Kram! /Marcus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Abu Dhabi, New Delhi och Denguefeber!

Hej! Så det blev till slut så att även jag skaffade en blogg, vem hade trott!? Men det ska ju vara bra att skriva av sig sägs det så tänkte att jag skulle testa detta nu i början så får jag se om jag fortsätter. Vill passa på att lägga in en varning, att pga bristande erfarenhet av bloggande så kommer denna blogg inte kanske alltid vara den bästa och leva upp till förväntingarna, men kommer troligen urarta att bli vansinningt populär blogg pga mina naturliga och medfödda skills.

Hur som helst, själva resan hit till New Delhi gick förvånansvärt smärtfritt och problemfritt. Vi (jag och Linnea) mellanlandade 21 h i Abu Dhabi i UAE vilket var riktigt fräckt. Kanske inte omänskligt exalterande då det är den tiden på året man inte vill åka dit då det var cirkus 45 grader varmt och extremt fuktigt i luften.. Vi landade tidigt på morgonen och tog bussen från flygplatsen men fick av något skäl (vi kanske payade för lite) gå den sista biten från nån hållplats in till centrala Abu Dhabi. 50 minuters gång och skjortan var mer blöt än torr och det var oändligt gött att komma in på ett svalt starbucks med ac minns jag att jag tyckte. Visiten i Abu Dhabi avslutades på ett nöjesfält "Ferrari World" med bland annat världens snabbaste bergodalbana, 240 km/h och det kändes det som, bra drag och dag!

 

 

Ferrari World var verkligen häftigt och ett annorlunda nöjesfält med go-kart, ferrari simulatorer och 4D-rides.

 

 

Nåja, det var inte Abu Dhabi jag skulle till utan Indien och New Delhi. När vi anlände till flygplatsen var det först ingen som mötte upp oss från skolan som de skulle göra, som de sagt. Jaha tänkte jag, bra start! Men tiden hjälpte oss och ca 40 min satt vi i en indisk taxi och pga den ringa bagageutrymmet i den lilla indiska kärran fick vi ha min packning med allt jag hade med mig på taket. Lastsäkrat? Jadå, med ett snöre som chauffören drog åt med egen kraft, så det kändes ju säkert.. Första natten bodde vi på ett Guest House på campus. Värt att säga angående campus är att det är verkligen ett stort campus, likt en stad i staden. Eget sjukhus, apotek, affärer osv. Dag 2 fick vi komma till våra enormt trevliga hostel, killar för killar och tjejer för tjejer. Campus är uppbyggt så att tjejerna bor för sig själva så långt bort på vårt avlånga campus som möjligt för att minska att killar och tjejer ses. Bra tänkte jag för gillar ju ändå inte tjejer. Man får tycka vad man vill om det, men det där med att göra skillnad på tjejer och killar är inte sista gången i Indien..

 

Nog för att Indien ska vara ett skitigt land men när jag första gången fick se rummet jag skulle bo i blev jag väldigt förvånad över hur skitigt ett rum nånsin kan bli. Rummet såg ut att senast städats för cirka 2000 år sedan när Jesus fortfarande vandrade omkring i sandaler!? Lyckligtvis hade en indisk kille hjälpt mig och min roomie från Taiwan att köpa lite städutrustning osv så det var bara att sätta igång att städa. 

Rummet består av en stol, en sängstomme, ett fönster med extraförsärkt armering runt, en hylla och en garderob. Det är upp till varje person att pynta sin egen koja med vad man nu föredrar. Jag föredrog en madrass så var o löste en vid en "affär" på campus som sålde madrasser inplastade (fint ska det vara) längs vägen.Detta kördes sedan hem till vårt hostel på en "bike-riksha" för cirka 20 rupees (mellan 2-3 kr), inklusive mig och min roomie.

 

Men så småningom fick man ordning på rummet någorlunda så att man kunde sova här inne. Idag, drygt två veckor senare så är rummet helt klart bra. Trivs riktigt bra här, kanske en och annan insekt här inne men det dör man väl inte av! På tal om kryp och insekter så är ju detta den bästa tiden på året om man vill träffa myggor och skaffa sig lite erfarenhet av hur det är att ha dengue. Toaletten vi utlandsstudenter delar på är av en säregen standard med sönderslagna fönsterrutor som välkomnar myggorna. Dels detta men också av ens blotta existens i detta land gör att man samlade på sig duktigt med myggbett från start och jag vet inte om jag drabbades av den klassiska delhi-bellyn eller om det var myggorna eller kanske en kombination av båda men jag blev sjuk rätt snabbt. Det är väl bland annat därför jag dragit mig för att starta bloggen också för jag har inte orkat sätta mig och prioritera detta. Jag fick vara den utbytesstudenten som fick debutera på sjukhuset på området och och debutera med indiska nålar. Men de var faktiskt bättre än väntat.. Jag har haft hög feber i flera dagar, knaprat en massa indiska piller,

 

, konsumerat flera påsar IV-fluid (dropp), svettats samtidigt som jag frusit (vilket är en konstig känsla) och haft ont i varenda led och muskel. Det kallas väl "benbrytarfeber" av en anledning. Nej, Dengue är verkligen inte kul. Men nu 12 dagar senare så är jag till slut frisk. Istället så har flera av utlandsstudenterna  (vi är 11 stycken, 2 från sverige, 1 från kanada, 1 från taiwan, 2 från tyskland, 3 från frankrike, 1 från belgien och 1 från en fransk ö utanför madagaskar, minns ej namnet på ön) insjuknat i dengue.

 

I övrigt så är det fortfarande väldigt varmt här och jag vaknar ofta om natten o lakanet är verkligen plaskvått.  Men har fått lite koll på hur tvättmöjligheterna är så det löser ju sig. Snart blir det nog behagligare. Maten vi får här är långt ifrån bra. Det är som om ingen fantasi finns innanför detta hostels väggar. Till frukost får man två extra vita, formfranska om du försöker tänka dig, o så får man välja på smör eller sylt, inte båda. Till detta serveras någon indisk historia som inte är någe vidare. Varm mjölk eller varm choklad kan man dricka. Till lunch och middag äre ALLTID ris med någon vegetarisk gryta, gärna rätt stark, med skalad gurka till och vatten. Det är alltså väldigt enformigt. Ett ljus i mörkret är att vi hittade en restaurang som hade "vanlig" mat som dessutom levererar till vårt hostel. Jag testade lamm-lasagne, riktigt gött med lite pasta o ost, alltför längesen!

 

Innan sjukan slog till har jag hunnit besöka två platser här i Delhi, Qutab Minar och Akshardham Temple. Qutab Minar på bilden nedan, och ingen bild från Akshardham, man fick inte ta några bilder och var tvungen att lämna kamera och telefon. Bra ide för turister! Hur som helst hade jag förväntat mig att tornet var högre!? Nåja..

 

 

Som svensk relateras man gärna till Zlatan vilket jag inte har något emot, och många gånger känns det som jag pratar mer och ser mer fotboll här än cricket!? Varje hostel (tror det är 9 kill-hostel och 2 tjej-hostel) har ett eget fotbollslag, ska försöka komma med i laget tänkte jag. Utöver det finns ett gym på varje hostel, woop woop! Dock inte det lyxigaste gymmet man sett men det ska nog fungera! 

 

Det var lite ingående fakta om hur de första 2 veckornna varit här och jag hoppas mer häftiga dagar här och hoppas på mindre sjuka. På sikt är tanken att vi ska ta oss an Himalaya och Taj Mahal.

 

Om du har läst hela vägen hit, vad kul! Släng gärna iväg en kommentar så vet jag att detta funkar o att faktiskt någon kan läsa vad jag skriver! Super!