Hejsan!
Nu var det riktigt längesedan jag gjorde en uppdatering. Kanske beror det på en kombination av omotivation och perfektionism - jag tenderar att skriva långa och välskrivna inlägg. Men nu tycker jag att det är dags och nu när det är nytt år passar jag på att skriva om höjdpunkterna (och ibland nedgångar) det senaste halvåret. För att hamna i kontext och var jag senast uppdaterade så var det 19 juni, dvs precis innan jag åkte hem till Sverige på semester. Jag skrev även ett inlägg om semestern hemma, men uppdatering från NZ var nu längesedan.
Generellt så rullar livet på här, vardagsliv. Kanske en comfort zone har börjat forma sig. I regel är det högt fokus på jobb och ibland har det smugit sig in en fest och kanske rent av en resa. Här kommer en liten tillbakablick!
Smoothie Winner (5 Augusti)
I mitt första inlägg om livet i Auckland så berättade jag att jag vann en mixer efter att ha blivit korad vinnare i en smoothie-tävling som arrangerades på Rocket Lab. Det tog flera månader innan jag till slut fick erhålla mitt pris, det blev fotografi och utannonserades på företaget! Var rätt kul och fick flera kommenterar om att flera skulle testa smoothien men också för bilden som togs. Har faktiskt inte hört någon som återkopplat och sagt att de senare gjorde shaken så misstänker att tävlingens syfte inte nådde sin fulla potential. Men jag gör min smoothie varje helgmorgon så jag är nöjd!
 |
| En riktig vinnare |
Gokart och stack-test (11 Augusti)
När man skickar upp en raket mot rymden så behöver allting fungera, man har inte råd att någonting strular vilket skulle kunna äventyra hela uppskjutningen och således väldigt mycket pengar. Därför så testar man alla raketmotorer innan uppskjutning, en och en, för att se så att varje fungerar som den ska. Detta ett så kallat "hot fire"-test. Rocket Lab's raket heter Electron och använder sig av 9 likadana motorer i botten och det behöver man också testa så att de fungerar tillsammans samtidigt i denna konfiguration - ett så kallat "stack test". Förtydligande är varje motor har ett unikt motor-ID så att det inte ska blandas ihop så att man vet med säkerhet att samma nio motorer som testades i stack test sedan lyfter en raket i samma konfiguration.
Med det utrett, vi hade bestämt att åka och titta på just ett stack-test hela teamet och åkte till en av RL's siter söder om Auckland. Varför inte göra det till en heldag? Jag tror vi jobbade till typ 10, sedan åkte vi och körde go-kart på en av Aucklands största arenor. Efteråt blev det dricka - jag tog en monster såklart som företaget pröjsade för. Då vet man att, 1. man är på ett företag som vet hur man skämmer bort sina anställda och 2. man vet att man är jävligt lätt att nöja. Av 9 tävlande så kom jag på en sjätte plats. Ändå nöjd. Stack testet var maffigt och det var framförallt kraftigt ljusmässigt men såklart också ljudnivåer och vibrationer - även om vi stod på typ 200 m håll. Därefter åkte vi och drack milkshake. Go arbetsdag!
 |
| Den enda bilden jag tog var på cafeet som sålde monster |
Röstning Sverige (20 Augusti)
Den 11 september 2022 var det valdag för val till riksdag i Sverige och för första gånget i livet tillhörde man den lilla gruppen "svenskar i utlandet" och jag var och röstade i en liten vallokal som anordnades av svenska diplomater här i Auckland. Ändå en lite speciell och unik upplevelse!
Piha beach (27 Augusti)
Den "svarta stranden" som den även kallas som beror på eroderade rester beståendes av mestadels järn från tidigare vulkaniska utbrott som förts med Waikato-floden ut i havet. En kille som nyligen börjat på avdelningen, Jakub från Tjeckien, och hans familj skulle åka dit och frågade om jag ville haka på. Blev en del spatserande längs med den fina stranden och visst vi kände på vattnet men innan jag frös anklarna av mig gick jag upp igen - det var ju trots allt vinter.
 |
| Vinter, Piha beach |
Museum (28 Augusti)
Händelserik helg! Dagen därpå åkte jag tillsammans med två från mitt boende, Frankie och Devon, till Auckland War Memorial Museum som ligger mitt i centrala Auckland. Detta främst för att titta på den nytillkomna gästen Peter. När vi kom in så stod Peter där, mitt i entren, i all sin prakt! Spritt språngande naken men det gjorde ingenting. Klätt i helsvart som vi fick det förklarat var över tid så har mineraler, olika ämnen, framför allt järn absorberats i Peters ben och det är därför han är så välbevarad. Endast 4 svarta exemplar av T-Rex finns i världen.
 |
| Peter |
Jesse slutar (9 September)
Den sannolikt mest ledsamma dagen detta halvåret var den dagen då min team lead Jesse berättade att han ska sluta. Jag tog det oväntat hårt och gick tidigt från jobbet den dagen och kunde på vägen hem inte hålla gråten tillbaka. Aldrig har jag haft en så inspirerande och professionell men samtidigt social, rolig och älskvärd person samtidigt som min närmsta ledare och inspirationskälla. Jesse hade varit 8 år på SpaceX och 2 år på Rocket Lab och var väldigt mån om att föra vidare kunskap och lärdomar. Jesse var oerhört omtyckt av alla och det skulle bli väldigt annorlunda utan honom. Ursäkten var att hans tjej som kommer från Serbien fastnade i Nya Zeeland under hela covid-pandemin och inte träffat sin familj på 3 år, och Jesse hade aldrig träffat de samt att de ville resa ihop vilket i det hela är super-rimligt. Till slut hade de bestämt att de skulle åka till Europa ett tag och resa runt tillsammans och Jesse skulle fortsätta skriva på sin bokserie (han skriver fantasy-böcker också såklart!). Jesse's sista dag kantades av bland annat att han burnade iväg från RL's parkering i Peter Becks Porsche 911 samt att jag hade mitt sista 1o1 med Jesse där jag gav han ett brev som jag skrivit. Må hända att det var lite väl blödigt, men jag tog det oväntat hårt och ville på något sätt beskriva för honom hur stort avtryck han gjort på mig på bara drygt ett halvår och hans respons var senare att det var bland de finaste brev han fått. På kvällen blev det ordentligt krök och under kvällen gång gick allt fler och fler hem (som folk gör när det blir sent). Men inte jag. Till slut var vi 5 stycken tappra kvar plus Jesse tjej Valentina. Efter att Jesse bjudit alla på en sista shot-runda i baren så utbröt han att nu blir det bad i hamnen! Tillsammans gick vi, rätt runda om foten kan man anta, mot Jesses tydligen klassiska hoppställe i hamnen bland båtar mitt i Auckland. Med enbart fillingar på hoppade vi i flera gånger i det iskalla vattnet. Efteråt kramades vi allihop och Jesse sa till mig något i stil med "vi ses snart igen!". Haha alltså jag fattar hur det låter, men hela grejen att Jesse slutade var så sorgligt på något sätt och sättet vi skiljdes åt kunde inte blivit mer dramatiskt. Sedan gick vi åt varsitt håll mitt i natten.
 |
| Badboys i dubbel bemärkelse |
Omanawanui Track (25 september)
Desiree och jag åkte västerut för att gå på hike. Detta var ett bra tillfälle för mig att börja gå in kängorna som jag hade köpt inför lång-hiken jag skulle på i början på November. Detta var en medelsvår hike med omkring 3000 trappsteg där vi skulle bestiga två mindre toppar. Solen sken rejält denna dagen och det var kämpigt emellertid, men samtidigt såg jag det också som ett bra test för om jag inte klarar den dagsturen så är det ingen mening att åka till Queenstown på långvandring. Jag har ju haft problem till och från med knät efter korsbandsoperationen sedan jag kom hit. Men det gick bra och vi lyckades även plocka en Geocache på toppen!!
 |
| Den höga toppen som är näst närmast i bild var slutmålet |
 |
| In the presence of muggles - gotta cache 'em all |
Flytt av boende (1 oktober)
Jag visste sedan juni att jag skulle behöva flytta ut förr eller senare då boendet skulle upplösas. I över 10 års tid hade olika människor kommit och gått i detta gemensamma boende där jag bodde. I och med att alla skulle flytta ut så hade husägaren bett att vi skulle tömma huset så att de kunde göra en ordentlig städning av huset. Drömläge för mig som egentligen inte ägde mer än mina personliga artiklar. Över tiden så har det blivit kvar en satans massa saker i huset och vi fyllde soptunnan varje vecka där vi slängde och slängde saker. Vissa saker sparade jag som antingen jag ville ha på mitt rum eller i mitt nya boende. Jag fick med mig bland annat en soffa, garderob, tv-bänk, 50" TV samt mängder med bra köksredskap såsom stekpannor, plåtar, våffeljärn, matberedare m.m. För mig som ganska ny i annat land så kändes som en dubbel vinst att både kunna få användning av allt som annars kanske hade slängts samt att jag behövde inte köpa en massa nytt i och med att jag flyttade ut.
Flytten bar av till Glen Innes som inte har det bästa ryktet utan anses vara lite mer ruffigt område med lägre status. Området genomgår dock en så kallad "gentrification" där slitna hus och gamla hus köpts upp, rivs och sedan byggs det nya hus - i mängder. Överallt är det nybyggnationer varvat med fallfärdiga hus. Jag flyttade in hos en kollega i hans helt nybyggda hus och det kom definitivt med stora fördelar som att det är jättenära jobbet nu och mitt rum är dubbelt så stort som mitt gamla och allt är rent och snyggt samt fungerar. Jag är inte så kräsen och behöver ingen lyx, men klart det är gött!
Ärtsoppa och pannkakor (8 oktober)
I samband med att jag var och röstade så träffade jag både de svenska diplomaterna samt en familj som var där. Då fick jag tips om både att hålla mig uppdaterad via deras facebook-grupp "Svenska föreningen i Auckland" där det ibland arrangeras mindre event för svenskar här samt att jag borde åka till den "svenska butiken" som ligger här i Auckland. Ja, sagt och gjort så höll jag utkik och snart dök det upp ett event, ärtsoppa och pannkakskväll, som jag och Desiree anmälde oss till. Det såldes lotter i entren när vi kom dit så vi köpte två, tog varsin fördrink och minglade en liten sväng. Det var ändå definitiv upprymdhet av att få se knäckebröd, ost och ärtsoppa senare när det var dags att sätta sig till bords. Det blev även efterrätt i form av kaffe och punsch och till punschen så sjöngs det snapsvisor. Det var väldigt trevligt men det var samtidigt krystat och sådär pinsam stämning i luften hela tiden, svårt att förklara. När det var dragning i lotteriet mot slutet av kvällen, gissa vem som vann? Mm mm. Just det. Jag entrade scenen och plockade hem första pris som var 6 stycken punsch-glas med svenska flaggan på. Jahapp, vad jag nu ska med det till. Kvällen avslutades med att jag och Desiree köpte oss varsin bok på svenska som de hade mängder utav och sålde för 1 dollar styck.
Svenska butiken och kanelbullar (15 oktober)
Helgen därpå så begav vi oss till den beryktade svenska butiken som ingen utav oss hade varit på tidigare. Utbudet var nog definitivt bättre än väntat medans priserna var mera väntade, dvs. skitdyrt! Men man kan inte begära annat, jag tycker det är häftigt att det ens finns. Så det är inte en svensk butik utan mer än skandinavisk butik som har populära varor från norden samt tyskland i princip. Finland roffade åt sig äran för lingongrova, det visste jag inte att det var finskt! Det fanns mängder med godis, men även annat utbud som bland annat johnnys senap, lingonsylt, pepparkakor, pärlsocker, grillchips med mera.
Efter att vi handlat chips och dipp samt en påse gott&blandat så gick vi hem till Dessie och bakade kanelbullar. Jag har nog inte bakat kanelbullar sen barnsben så det var kul att göra det igen!
Tongariro/Mordor (24 oktober)
Ungefär mitt i den norra ön så ligger den lilla staden Taupo. Jag och Desiree åkte ner dit den 23 Oktober för att möta upp med ett gäng från jobbet som allihopa skulle vandra dagen därpå. På kvällen innan blev det öl, lite rundvandring i stan och avslutade med restaurangbesök och sedan sova på ett hostel som vi bokat. Jag var ensam i ett rum som annars rymde 6 personer men det var ingen där så jag hade rummet för mig själv. Väl utvilad dagen därpå så möttes vi upp med utrustning på, köpt med oss mackor från ett bageri och en kaffe och sedan körde vi söderut för att runda sjön som Taupo ligger vid. Tongariro National Park är en speciell nationalpark som är mer kantad av lavastenar och hårt underlag än växtlighet och skog men den är väldigt vacker då den har en härlig blandning kan man säga. Som trogen Sagan om ringen-fantast såg jag framför mig Mount Doom och hur Sam och Frodo tog sig an Mordor för att ta ringen mot domedagsberget. Ja det är nämligen så att alla scener från Sagan om Ringen som utspelar sig i Mordor är inspelade just i Tongariro National Park. Riktigt så var det inte men man kände igen sig ändå i miljön där vi vandrade runt Mount Doom, eller Mt Ngauruhoe som det egentligen heter.
Tongariro crossing är något som många turister gör där man blir avsläppt och vandrar över passet/berget och sedan fortsätter vidare för att bli upphämtade vid annan plats. Då vi åkte bil dit så gjorde vi en specialare där vi vandrade över hela passet, hela vägen till "the blue lake" för att sedan vandra tillbaka. Detta är värre eftersom att den tuffaste biten, själva stigningen av bergets topp, fick vi göra två gånger istället för en gång. Det var en superhäftig vandring och det var definitivt utmanande för mitt knä. Kanske för utmanande!
 |
| Nedförsbacke mot Blue Lake |
 |
| Fotvård, strumpbyte och lunch |
Blodgivning (1 November)
Resa till Queenstown (3-9 November)
Detta var en episk resa som förtjänar sitt eget inlägg. Stay tuned!
Rocket Challenge (25 November)
Detta är en grej som Rocket Lab har kört varje gång sedan företaget grundades och är en halvdagsfest där man i lag får i uppgift att bygga något med limiterad rekvisita och en liten raket. Till exempel hade det tidigare år varit "Rocket Car", "Rocket Pogo Stick" osv. Efter att ha pratat om året som varit så presenterade Peter Beck årets tema: "Rocket Landing". Utmaningen var alltså att bygga en farkost som lyckas landa efter att raketen slutat brinna. Till vår hjälp fick vi limpistoler (när använde man en sån senast?), presentpapper samt grillspett och en liten raket att fästa på ekipaget. Vi var väl en 10 pers i mitt team och vi delade in oss i subteam - några ansvarade för landning, några för flyg och kontrollsystem samt sista subteamet för system-integration. Väldigt seriöst? Absolut! Efter 2 timmars byggande samlades alla lagen i en av RL's byggnader och avfyrade ekipage efter vartannat. Små raketer flög rakt ut i publiken och vid ett tillfälle så flög en raket snett och brände ett hål i en killes byxor. Jag vet, det var inte jättehögt säkerhetstänk!
Födelsedag (6 December)
Tänkvärt denna dag var att det kändes ändå som att det var ett bra tag sedan jag fyllde 30, dvs precis innan jag lämnade Sverige. Att ge sig ut ur sin comfort zone och utsätta sig för nya miljöer och utmaningar gör verkligen att tiden går långsammare. Det känns verkligen som att det varit ett händelserikt år! I övrigt så var jag inte speciellt peppad på att fylla 31, men kollegor i mitt team på jobbet har snappat upp konceptet fika och bjöd in till en sådan på eftermiddagen med kakor och kaffe och sedan på kvällen bjöd Desiree ut mig på restaurang. Kanske inte så dumt att fylla år ändå!
Rocket Lab's årliga julfest (9 December)
Året gick mot sitt slut och det var dags för den årliga julfesten och till mångas besvikelse skulle den äga rum i en av byggnaderna på jobbet. Detta i kontrast till min känsla som kommer från GKN och inte alls är van att ens få gå på en julfest så jag var taggad! Det blev bara jobba halvdag och sedan gick vi över till byggnaden bredvid där det var fullt av olika food trucks, photo booth, olika spel och lekar, glassbil, munk-stånd och givetvis fri bar med drinkar och öl. Visst, jag slängde i mig en burgare men mitt fokus låg helt klart på baren. Uppskattar verkligen ett sånt här event där företaget ger tillbaka lite till medarbeterana - speciellt på en arbetsplats där så många jobbar så ofantligt mycket övertid utan att få något extra för det. Slutligen gick det bussar in till stan och festen fortsatte på en bar inne i Auckland Harbour, dvs där man alltid brukar hamna. Tog tyvärr inte några bilder för hade svårt att hålla i mobilen med en öl i varje näve.
Team Analysis - AW (15 December)
Det var längesedan vi var på AW med analysteamet (mitt team) så vi bestämde rättså spontant att vi skulle ha en liten julaktivitet och då åkte vi till en enorm uppblåsbar hinderbana som kallades för Megaland haha. Detta har jag bara gjort en gång tidigare i livet och det var när familjen var och campade i Västervik och Jacob var med - måste vart typ 2003-2004 skulle jag tro. Hur som helst så tycker jag det finns lite humor i att se sina kollegor som oftast är väldigt seriösa på jobbet som plötsligt tävlar om vem som springer snabbast i en uppblåsbar hoppborg. Jag var definitivt nervös över knät och bestämde mig för att inte dras med i tävlandet utan försöka köra i mitt tempo men det var svårt att inte dras med i all hets! Men det gick bra med knät. Därefter drack vi lite bärs.
Julhelgen (24-25 December)
Detta var första gången i livet jag inte firade jul med familjen och det kändes både lite ensamt och tråkigt men samtidigt så var det inte hela världen. Jag bad familjen att banda Kalle Anka så att jag kan se det nästa gång jag kommer hem! Dessutom är det jättevarmt här nu då det är sommar så det vart ingen vit jul direkt. Intressant är hur alla tomtar man ser här (reklamfönster, gallerior etc) har massor med kläder som man är van vid och även massa snö osv. Jag tycker tolkningen av tomten här borde vara mer en tomte i badbyxor med en kall dryck i handen. Hur som helst så lagade jag hemmagjorda köttbullar och Jansson utan frestelse och med Johnnys senap från svenska butiken blev det ändå lite känsla. Såg på "tomten är far till alla barnen" samt ringde hem på kvällen den 24 december. Dagen därpå, den 25 december som är den stora dagen man firar här, så var jag hembjuden till min kompis tillika landlord Chris familj som kommer från Malaysia och bjöd på julbord i Malaysisk maner. Det var kyckling, jordgubbssallad och även en julskinka för att nämna några och jag hade med mig mina köttbullar och svensk senap som var mycket uppskattat. Plötsligt vart det julklappsöppning som jag inte var beredd på alls och Chris mamma gav mig en ask Marabou chokladpraliner. Förvånad undrade jag var hon fått tag på detta - på svenska butiken, svarade hon.
Avslutning
Tack för att du tar del av min resa. Vill du så får du gärna slänga en kommentar här eller höra av dig via instagram/messenger.
Kram,
Marcus
