Tonga (26 April - 1 Maj)
Jag och en kollega, Michael Daly, bestämde oss spontant en kväll för att boka en resa ihop. Till en början funderade vi på Niue men det blev till slut en resa till Tonga - en ö-nation som ligger drygt tre timmar flyg norr om Nya Zeeland, mitt ute i stilla havet. Tonga, eller som det ofta formellt kallas där, Kingdom of Tonga, består av många öar men primärt tre stycken varpå vi åkte till huvudön Tongatapu. Tonga har cirka 100.000 invånare varpå cirka 70% bor på Tongatapu.
Onsdag 26 april
När vi landade så stod det en snubbe och väntade på oss, våran host Isi på lodgen där vi skulle bo hade beställt en taxi åt oss, vilken kille! Väl i taxin på väg in till huvudstaden (och enda staden på ön) Nuku'alofa och till B&B'n vi bokat så slogs jag av hur Tonga påminde om Indien. Ingen infrastruktur, gatuhundar, relativt smutsigt osv. Vi anlände och dumpade väskorna på rummet. Det var verkligen inte fancy men det var verkligen exakt så mycket man behöver. Varsin säng, en garderob och en handduk samt delat badrum. Perfekt! Enda minuset var att det var lite off, cirka 4km vandring in till stan. När vi väl kom till "centrum" så slogs jag verkligen av hur litet Tonga var. Inte en enda butik man kände igen, det var mycket street food och byggnaderna var i regel gamla och slitna. Jag hade nog ändå föreställt mig det som lite mer etablerat. Vi tog en pizza på en riktigt sketen restaurang på vägen och sedan gick vi ner mot hamnen en sväng och sedan hem innan mörkret la sig. På kvällen blev det whisky och cola samt kortspel (exploding kittens) i köket på lodgen. Där joinade en snubbe från Hong Kong som var på Tonga för att jobba i någon månad. Ron hette han, som snabbt fick nya smeknamnet Hong-Kong-Ron, var läkare, och jobbade på det enda sjukhuset på ön och bara någon grogg in så slängde han upp telefonen och visade en bild på ett ben som de amputerat. Vad i helvete! Är rätt nöjd med att vara ingenjör ändå.
Torsdag 27 april
Idag var planen att ta reda på om det fanns möjligheter att ta båtar till närliggande öar. Efter frukost traskade traskade vi in mot det lilla centrum som finns på ön och på vägen stannade vi till för att hyra bil. Det var en liten sketen firma som hade en 10-tal bilar att hyra ut och på frågan om vi kunde lägga till försäkring sa hon i princip "we don't have that". När vi kom ut för att titta på bilen så var den bucklig och repig på flera ställen och hjulen var riktigt sletna och såg ut att ha dåligt däcktryck. När vi satte oss i bilen så var det omöjligt att missa den starka lukten av fuktskada varpå vi bestämde oss och svarade det enda rimliga: "vi tar den!". Vi hade inget direkt val och bestämde att vi tar den en dag till och börja med. Vi gled ner vi till hamnen för att leta efter möjligheter att åka ut till någon ö någon dag. Vi hade googlat oss fram vart vi skulle gå men det var helt dött. Vi hittade till slut en person som sa att det har flyttat, så då åkte vi några hundra meter bortåt längs med vattnet. Men där fanns inget och vi slutade upp på en byggarbetsplats varpå en gubbe pekade på ett stort hus där vi var tidigare. Kände hur trött jag blev men vi åkte tillbaka. I det stora huset var ingen där och inget tecken på båtresor. Jag fick i stunden tillbaka mitt mindset jag hade i Indien där man får trycka sig fram med armbågarna om man ska få något gjort (inte alltid bokstavligen talat men du fattar) så jag började öppna dörrar och gick rätt in i huset och snabbt hamnade vi i ett kontor. Där hittade vi tre förvirrade personer som verkade blivit avbrutna i sin fikastund (man undrade verkligen vad de gjorde där egentligen) och en tjej var snäll nog att följa oss ut och pekade på en dörr i huset bredvid.
 |
| Här var jag på inte superbra humör. Dörren hon pekade på är till vänster i bild. |
Nu var det säkert lunchtid och jag minns hur frustrationen hade byggts upp successivt. Jag blir väldigt provocerad när enkla saker inte fungerar. Saker som enkel kommunikation. Vi traskade ner och jag såg hur Daly garvade när jag dunkade hårt på dörren i frustration. Till slut öppnade en trött tjej och förklarade att hon inte vet något om något båt till ön vi hade i åtanke (Pangaimotu) men att det fanns en annan båt som gick men det var för tillfället under reparation. Det verkade dock inte vara någon som var upptagen me att reparera båtar utan att sitta och löka runt var tydligen överst på prio-listan. När vi var påväg mot bilen så var jag så jävla arg för jag kommer ihåg att jag tänkte att om allt ska vara antingen nedlagt eller inställt så kommer vi ju inte kunna göra någonting. Det kändes som att det skulle bli en så himla kass resa. Daly sa att han inte sett mig så arg förut och garvade haha. Lyckligtvis var detta min dipp och jag hade inte heller i dåläget någon aning om hur oorganiserat och icke-fungerande Tonga är men framförallt hur mycket av den lilla turistindustri som Tonga hade var antingen nerlagd eller under uppbyggnad efter tsunamin som var 2021. Mer om det senare.
Faktum är att vi var, förutom ett par, helt ensamma på stranden. Hur dåligt än mitt första intryck varit så gick det inte att klaga på vattnet eller stranden. Men det var märkbart att det inte är ett land som får jättemycket turister. Det var också ett utmärkt tillfälle att plocka en av de två geocaches som fanns på ön. Jag svor mer än en gång i efterhand att jag skulle lagt mitt geocoin som jag hittade i Trollhättan för flera år sedan som jag tagit med mig och skulle lämna på Tonga. Jag trodde det var kvar på rummet men som jag hade det hela tiden i väskan... återkommer om detta senare.
Vi stannade på en liten sketen butik och köpte en flaska lokalproducerad rom och gled med bilen ut mot västra delen av Tongatapu till Ha'atafu beach som skulle vara en av de bästa stränderna. Den kan ju inte vara inställd i alla fall.
I närheten av Ha'atafu beach ligger Tsunami Rock, även titulerad som "the worlds largets tsunami debris", som är en av de mest välbesökta turistmålen på Tonga. På väg dit i bilen möttes vi av vad som alltid var på vägarna, hemlösa hundar som sprang efter bilen och skällde i flertal. Vi hade tidigare övervägt att hyra varsin scooter och glida runt ön med, något vi var tacksamma i efterhand att vi valde bil istället. Framme vid Tsunami Rock var det en liten fin strand som var jättemysig. Bakom oss, en bit in i skogen låg stenen. Med sina 9 höjdmeter och 1600 ton var det svårt och tänka sig att det var en tsunami som spolat upp den. Det var alltså inte tsunamin förra året utan vad jag kunde läsa mig till så tror forskarna att det var några tusen år sedan.
Vi fortsatte vidare ner längs västra kusten på ön för att komma fram till ännu en av de mest ikoniska sevärdheterna på Tonga - Mapu'a Vaea (the whistle of the noble) blowholes. Det är naturligt formade och ihåliga klippor formade av vulkanisk aktivitet och erosion av havsvattnet. Vattenströmmen leds in under och igenom de ihåliga rören och sprutar upp vattnet högt upp i luften när vågorna möter klippan med sin kraft. Det var solnedgång, vi öppnade varsin bärts och chillade en stund vid klipporna innan vi åkte hem till lodgen!
Tillbaka på lodgen träffade vi Hong-Kong-Ron som tipsade om en av få ordentliga restauranger som skulle vara riktig lyx - restaurang TOP i centrala Nuku'alofa. Det var ingen superstandard men i Tonga mått mätta var den helt fantastisk! Jättetrevlig personal, dörrvakter och man fick åka en hiss upp från gatan. Riktigt schysst ändå! En detalj värd att nämna, något som vi båda noterade men inte tänkte så mycket mer på, var en äldre snubbe som i sin ensamhet rockade loss på dansgolvet. Man fick liksom en känsla att nästan alla hästarna hade rymt från stallet. Återkommer om det senare i inlägget.
Fredag 28 april
Under gårddagen så hade vi besökt västra delen av ön och idag var det dags för den östra. Nuku'alofa ligger lite perfekt i mitten på ön. Rullade ut flådbilen (shout-out till Lilla Jönssonligan) från Isi's lodge efter att ha kollat att kusten var klar för alla gatuhundar.
Två skönheter i samma bild - bilen och lodgen
Det bar av mot de välkända Anahulu Caves som var ett måste att besöka som turist om man läser på online. På vägen stannade vi vid "Captain Cook Landing Site" som var en brittisk upptäcktsresande, kartograf och sjöofficer känd för sina tre resor mellan 1768 och 1779 i Stilla havet och till Nya Zeeland och Australien i synnerhet. Enligt Google var hans expedition först att upptäcka bland annat Hawaii och Niue. Men inte Tonga läser jag när jag googlar. Det var en holländsk upptäckare vid namn Jacob Le Maire som seglade runt jorden 1615-1616. Men vem upptäckte Nya Zeeland blev man ju nyfiken på då, dvs innan Maorierna. Google säger holländske utforskaren Abel Tasman som var den första Europée att sätta fot i NZ år 1642. Det förklarar lite mer namnet till en av de tio "great walks" här i NZ som heter "Abel Tasman Coast Track" som ligger längst norrut på den södra ön. Nåja, det var ett långt sidospår om Captain Cook som tydligen inte upptäckte Tonga men som ändå hade sin egna landing site på väg österut på Tongatapu.
Framme vid Anahulu caves så var vi helt ensamma förutom en gubbe som satt i ett skjul utanför ingången och tog betalt och visade oss vägen ner. Efter ett tag fick vi fortsätta ensamma och följa repet ner i grottan. Det var fladdermöss som flög runt i taket men vi tog oss hela vägen fram till en liten underjordisk swimming pool där man kunde simma. Jag trodde det skulle vara gör-kallt men det var raka motsatsen, görgött! Grottan var speciell då dess interiör består mest av uråldrig limestone (kalksten) och utgjordes av s.k. stalaktiter (växer ner från grottans tak) och stalagmiter (växer upp från grottans botten). Vad jag förstod så betyder det typ "dropp-sten" och bildas över tusentals år när vatten rinner igenom strukturen likt en ihålig istapp och droppar ner osv. Tillväxttakten är i storleksordningen 0.1 mm/år. Det var förbjudet att bryta av och ta med sig tappar, något man kunde se folk hade gjort ändå men i stort sett var grottan i mycket bra skick och väldigt häftig upplevelse att simma runt i.
Utanför grottan gick vi ner till havet och skulle leta upp den andra geocachen som skulle finnas på ön men tyvärr utan lycka. Daly badade och jag letade haha. På vägen tillbaka stannade vi på Oholei Beach resort som ser helt annorlunda ut på google maps jämfört med i verkligheten. Detta var ett av hotellen som hade tagit mest stryk av tsunamin och stora delar av hotellet var helt förstört. Tsunamin hade ödelagt i princip hela hotellet som låg vid stranden. Den delen som hade klarat sig låg en bit längre upp på klipporna. De höll på att återuppbygga delar av hotellet men det verkade ta oerhört lång tid. Vi gick ner till stranden och man kunde se allt från gamla vinflaskor till sönderslitna stolar osv., som antydde på en hotellverksamhet i det förflutna. De hade även en grotta nere vid strandkanten där de brukade ha dansföreställningar och matservering. Detta var också helt förstört och sladdar hängde från taket och bänkar låg uppochner och överallt. Efteråt gick vi tillbaka upp och mötte upp ägarna till hotellet. Vi var de enda besökarna där på dagen och mamman i familjen som ägde hotellet öppnade baren enbart för oss och över ett par öl berättade hon om dagen när tsunamin small ner. Hon hade stått och lagat mat och så hade det bara smällt till och så var det svart överallt. Tsunamin berodde ju på ett underjordiskt vulkanutbrott så det var aska och sot överallt. Jag läste senare i en artikel från NZ Herald som konkluderade följande, "Det gigantiska utbrottet av undervattensvulkanen Hunga Tonga-Hunga Ha'apai skapade planetens största explosion på 140 år och skickade motsvarande 58 000 pooler med vatten rätt upp i atmosfären. Tsunamin färdades mer än 100 km från utbrottsplatsen med en hastighet av minst 500 km/h och slog ut kommunikation och förstörde byar och resorts på Tongas huvudö Tongatapu." Är du intresserad att läsa mer kan du söka på Hunga-Tonga Eruption 2021.
Slutligen berättade hon att de kör en festkväll på hotellet en gång i veckan med Tongansk (är det ett ord?) buffé, och vilket sammanträffande - den var idag! Vi lovade att fundera på saken och hoppades att komma tillbaka på kvällen.
Vi åkte sedan tillbaka mot stan, något tagna av historierna vi hört, för att skynda till det stora idrotts-eventet som hållit på under veckan. Det var nämligen så att under de tidigare dagarna hade vi också noterat hur det varje dag strömmade folk mot idrottsarenan i centrum. Folk i enorma mängder. Vi hade tagit reda på att det var den årliga "Tongan Inter-Collegiate Athletics Competition", 96:e mästerskapet i ordningen, som pågick under fyra dagar, just den veckan vi var där. Finaldagen var på fredagen så nu var planen att ta del av sista delen på finaldagen av mästerskapet. Det var helt fullpackat på arenan och det märktes verkligen att det engagerade folk. Som ett enormt familje-event där folk kom från alla olika öar, Tongatapu, Vava'u, Eua m.fl. Vi lyckades hitta två platser uppe på läktarna och möttes av blickar. Vi smälte inte direkt in i mängden. Vi hann se sista halvtimman av löpning, typ 200m tror jag det var, för att sen påbörjades avslutnings-ceremonin. Vi var lite sena men det var mäktigt få se hur allt kulminerade med avtackning och alla skolorna gick tillsammans varv efter varv på arenan. Kungen var på plats och satt typ 50 meter från oss där varje lag och kungen utbytte salut och musik spelades i bakgrunden.
Hemma tillbaka på lodgen blev det en öl på balkongen och jag kommer ihåg att det flög en enorm fladdermus över oss, säkert en 60-70 cm i diameter. Det var dags att förbereda för att åka tillbaka till Oholei Beach Resort på Tongansk afton. Kärt återseende kom vi tillbaka och det var ändå en del folk där, uppskattar kanske kring 60-70 gäster. Vi blev tilldelade ett bord och hamnade bredvid vad som vid första ögonkastet såg ut att vara en luffare som satt ensam och åt frukt vid ett bord. I efterhand konstaterade vi att båda var osugna att sätta oss där men var för snälla för att be om ett eget bord. Han presenterade sig som Wayne och pratade på om allt i från sin egen historia hur han i sen ålder reste jorden runt ensam och berättade om sina ex-fruar. Plötsligt väljer han att berätta att han enbart äter frukt och ingen alkohol för att han hade åkt på en diarré från helvetet. Ändå märklig grej att berätta för två främlingar vid ett middagsbord. Jag har otroligt lite tålamod för vissa speciella människor men Daly är väldigt social och stod för 95% av snacket, trots de skeva samtalsämnena. Jag kopplade inte detta i stunden men det visade sig, berättade Daly senare, att diarré-Wayne och den äldre snubben på dansgolvet dagen innan på restaurangen var samma snubbe. Helt otroligt. Liten ö med lite turister antar jag. Han gick efter någon timme när buffen öppnade och vi kunde fokusera på maten och underhållningen utan Waynes historier i örat. Det serverades bl.a. Taro som är en speciell rotfrukt som är populär på söderhavsöar (som även görs chips på) och sweet pudding till dessert som är typiskt från Tonga som jag tyckte om. Det var en del fisk och annat från havet och med handen på hjärtat var det inte jättegott. Det var dans av yngre män och kvinnor, folk gick fram och stoppade pengar i deras kläder och mannen som ägde stället med mamman vi drack öl med, höll tal. Ändå mysig kväll med blandade känslor. Vilken dag!
Lördag 29 april
Idag skulle vi lämna tillbaka bilen runt lunch och vi hade bestämt att börja dagen med att åka tillbaka till öns västra del där vi var på torsdagen och bada vi Tsunami Rock. Det var en sån liten och mysig strand där. Vi hade med oss GoPro och simglasögon för att kunna snorkla runt och vi såg massa fisk, krabbor, sjöborrar (såna bollar med tusen taggar som man verkligen ska passa sig för att kliva på). Har för mig vi var helt ensamma på stranden. Det är verkligen inte ett land som är populärt bland turister.
Efter att vi lämnat tillbaka bilen var vi tillbaka i "centrum" och begav oss till den, i princip enda, handelsplatsen - den lokala marknaden "Talamahu Market". Därpå vandrade vi bort mot västra delen av centrum där vi inte varit och var på väg mot en rekommenderad restaurang Little Italy. Vi passerade kungahuset med vakter runt omkring och gick sedan längs vattnet och insåg att i denna delen låg alla turist-hotell som var definitivt lyxigare än allt vi sett på Tonga hittills. Inget spektakulärt, men allt är ju relativt. Vi kom fram till Little Italy som hade stängt och inte ens baren var öppen så vi fastnade i en bar på tillbakavägen och drack en Mata - en öl från Tonga. Vi hade inte så mycket planer för eftermiddagen och efter att ha bara chillat en timme eller mer över en bärs så gick vi sakta tillbaka. Det var ju en bit att gå till lodgen, cirka 40 minuters promenad, och då när vi stod halvvägs under ett tak och väntade pga värmen så svängde en snubbe förbi och frågade om vi ville ha lift. Det var en finare bil och första intrycket var ändå gott så vi fick skjuts. Han hade barnböcker i framsätet vilket gjorde att han inte hade kidnappar-auran riktigt. Han erbjöd sig att skjutsa oss runt ön men vi ville bara hem. Han var trevlig och pratade väldigt gott om Tonga och när vi hoppade av fick vi en vattenmelon av honom haha.
På kvällen satt vi i det gemensamma köket och käkade middag. Isi (hosten för lodgen) kom förbi och erbjöd sig att ringa och kolla upp möjligheterna att ta sig till Pangaimotu Island som vi försökt ta oss till i början på veckan utan lycka men han lyckades få tag i en kille som sa att vi skulle möta upp de dagen därpå på morgonen. Perfekt att det var sista dagen och på söndagen, för söndagen är helig på Tonga där allt annars är stängt och folk går i kyrkan. Så det var perfekt med en båtutflykt. Kvällen innehöll också en längre diskussion med en kvinna vi träffade som var från Filippinerna och som jobbade för UNICEF.
Söndag 30 april
Det blev en lugn morgon i väntan på båtturen som skulle ta oss över till ön. Isi skjutsade oss efter frukost till hamnen. Samma hamn där vi började veckan varpå ingen av de som jobbade där visste att båten gick eller varifrån. Vi sänkte en bärs medans vi väntade på båten som kom i tid, nästan lite förvånande. Det var ändå ett gäng, cirka 15-20 pers som väntade. Inte helt oväntat eftersom det var typ den enda aktiviteten man kunde göra under söndagen då allt annat var stängt. Efter typ 20 min på vattnet kom vi fram till ön och folk började packa upp ordentligt med lådor som de hade med sig medan jag och Daly hade varsin ryggsäck som vi dumpade vid ett bord och började vandra runt ön. Detta var bokstavligen talat en liten söderhavsö som man kunde vandra runt.
Parantes på första bilden ovan är att i bakgrunden, om man tittar på bilder online, så är det en större brygga och hopptorn som båten brukade lägga till vid men som nu inte finns kvar, något som vulkanutbrottet och tsunamin hade tagit med sig. Det fanns även ett resort på den lilla ön tidigare som nu var nerlagt och jag såg faktiskt inte ens det så jag antar att även det hade rasat och låg i spillror.
Nu till det viktiga. Som jag nämnde tidigare i inlägget så hade jag ett mål att lägga mitt geocoin i en cache på Tonga. Dessvärre fuckade jag upp på det på den första cachen och den andra hittade vi inte. Jag såg mig nästan besegrad innan jag kom på den geniala iden att jag ska skapa min egna cache. Detta skulle bli min första cache någonsin och legendarisk skulle den bli. En urdiskad burk jordnötssmör fick agera cache och i den la vi papper, penna och dekorerade den med klistermärken från Rocket Lab. Första varvet runt ön var målet att upptäcka och leta upp ett bra gömställe för cachen. Halvvägs runt ön hittade vi ett bra ställe - en bit in från stranden för att säkra cachen mot tidvattnet. Jag hade klivit in 3-4. meter in bland snår och ris och inspekterade gömstället. Precis bredvid var det ett getingbo och tankarna gick väl något i linje med "bli inte stucken av en okänd getingsort på en öde ö nu för helvete". Det var även myror och annan skit på marken. Jag hade precis tagit ut koordinaterna för gömstället då jag hör Daly skrika "boars man! boars!" och jag vänder mig om och hör grymtande "nöff nöff" på repeat. Det stod två vildsvin bredvid mig. Alltså, hur fan kom de ut på den här ön? Jag kubbade jävel och Daly likaså. Lyckligtvis följde de inte efter och jag fick en bild på de på säkert avstånd innan vi gick tillbaka.
När vi kom tillbaka var det fullskaligt grillparty med massa ungar som sprang omkring. Jag och Daly som är romantiskt lagda hade tagit med oss varsin burk bönor i tomatsås och chips (Bongos - som tillverkas på Fiji och säljs typiskt på de olika ö-landen och smakar precis som ostbågar haha) som skulle fungera som en slags lunch. Vi hade ju ingen aning om att det skulle finnas grill där. Med tanke på hur lökigt Tonga varit under veckan så var förväntan noll. Vi satt och sippade på romen vi köpt på Tonga och spelade exploding kittens som jag hade tagit med mig.
Efter maten blev det snorkling runt det halv-sjunka skeppet som låg bara 40-50 meter ut i vattnet. Det satt en jättestor mussla (typ 30 cm) på skeppet och en hel del fiskar simmade omkring där. Skeppet var rostigt jävel så man fick ta det försiktigt när man skulle simma in i det.
Efter snorklingen så började det bli dags att gå och planta cachen så att det var gjort, nu visste vi ju vart den skulle vara. Förhoppningen var bara att det inte skulle vara några grisar som vaktade stället. Nu hade tidvattnet vänt kraftigt så vi kunde inte längre vandra till andra sidan utan att vada i vattnet och det fanns massor med vassa stenar och avslitna växter/buskar vars stubbar var spetsiga, så det gällde att gå försiktigt. Väl framme blev det att dekorera cachen med kokosnötter och sand och dubbelkolla koordinaterna och sedan bege sig tillbaka. Naturligtvis var vi ute i sista minuten och båten skulle gå tillbaka vid en viss tid så vi fick bråttom på vägen hem och fick jogga. Ville ju inte missa båten och bli kvar på ön, även om en viss del av mig alltid ansett att jag skulle göra bra ifrån mig i Robinson så var detta inte läge att bevisa det!
Tillbaka till campen så höll ungarna på att slå sönder en pinata som de vuxna hade fixat samt grillade marshmallows över öppen eld. För jävla fint ändå! Båten gick tillbaka till huvudön och "civilisationen". Kungen Isi kom och hämtade oss och det blev en väldigt lugn sista kväll på lodgen. Vi lagade tonfisk-pasta och när jag hade ketchup på pastan så undrade Daly vad i helvete jag höll på med. Han hade aldrig sett ketchup på pasta innan och det gjorde mig väldigt förvånad. Kan det vara en svensk grej? Låter ju helt sjukt i så fall. Kommentera gärna om du fått höra något liknande. För övrigt är detta blogginlägget inofficiellt sponsrat av ICA Maxi och en random kommentar kommer att lottas ut 200 pingvinstänger. Ej spons!
Måndag 1 maj
Hemresedagen var kommen och boy, oh boy, var jag nöjd med hur resan blev till slut. Planet gick tillbaka runt lunch och som sista aktivitet hade vi sparat souvenir-shopping på den Talamahu Market - den stora handelsplatsen på ön som påminde om en ytterst märklig kombination av Indien och en svensk julmarknad. Ta bort allt det mysiga ur julmarknaden och lägg på 30 graders värme i en enorm smutsig lada. Något åt det hållet. En marknad som hade allt från slöjdartiklar och handgjorda smycken till mat och kinaprintade kylskåpsmagneter. Detta var alltså den primära handelsplatsen på ön och det närmsta man kom köpcentrum. Vi hade packat klart väskorna på morgonen, numera köpt våra souvenirer och väntade nu på Isi som skulle köra oss till flygplatsen - vilken hjälte. Vi satt på en restaurang som förvånande verkade ha den lokala ölen från Tonga - Maui - på tapp. Vilken avslutning! Vilket flax! Två stora stop skulle beställas innan det visade sig att deras trötta alkoholtillstånd började först vid 11 och klockan var nu 10:30. Men Isi skulle köra oss till flygplasten vid 11. Flera försök senare förblev vi ovetandes om hur Maui-ölen smakade och det blev istället varsin kaffe på väg mot flygplatsen. Vi gav Isi alla kontanter vi hade över som tack och checkade in våra väskor. Det var definitivt tråkigt att behöva åka hem men samtidigt väldigt skönt.
Avslutningsvis
Även om inte resan blev fullt som jag hade föreställt mig då mycket av planerna inte blev av så blev det istället fyllt av andra minnesvärda händelser och ännu en gång en påminnelse av hur annorlunda livet kan vara om man växer upp på en ö mitt i havet, sargat av vulkanutbrott och tsunamis, som Tonga - jämfört med Sverige. Jag tror inte att jag kommer åka tillbaka till Tonga i framtiden, men man ska aldrig säga aldrig. Jag tycker det var ett riktigt häftigt resmål!
Tack för att du läser min blogg och följer min resa!
Puss och kram och ta hand om dig!
Marcus
