Hej hej, hallå resedagboken!
Då var år 2023 på väg mot sitt slut och jag inser att jag har inte varit en enda sekund av detta året på svensk mark. Ett helt år utomlands. Planen är att åka hem till Sverige i Maj/Juni under en längre period och då kommer det vara närmre 2 år sedan jag var i Sverige senast (Juli 2022).
Det gångna året, och speciellt senare halvan, har för mig kantats främst av två saker - jobb och hälsoproblem. Kommer att skriva en del om det i detta inlägget så det blir kanske inte lika muntert inlägg som vanligt. Senast jag skrev om livet här i Auckland var runt juni-tider så låt oss börja där.
Kalla sommarnätter och varma vinternätter
Här i Nya Zeeland är det varmt när det är kallt i Sverige, dvs vinter när det är sommar och sommar när det är vinter. Men julen, ja den är när det är jul. Juni, Juli och Augusti är associerade med kyla och vinter. Det har jag svårt att tänka mig men jag kan inte undgå kylan som smyger sig på om nätterna. Det är inte så kallt som i Sverige såklart, men på vintern går temperaturen ner till kanske 7-8 grader som lägst. Husen i Nya Zeeland byggs utan uppvärmning och omärkbar isolering så det blir kallt om natten. I mitt förra hus var det fukt och kyla varje morgon men det blev inte bättre när jag flyttade till ett nybyggt hus direkt. Ventilation och temperatur-reglering existerar i princip inte så man får ha värmeaggregat på om natten på vinterhalvåret och fönstren på glänt och en fläkt att svalka sig med om sommarhalvåret. Jag skulle säga att midvinter här är ungefär som slutet på september hemma i Sverige. Grått, blåsigt och regnigt. Men även på vintern kan det vara så varmt mitt på dagen att man kan sitta ute på lunchen i t-shirt eller gå till affären i shorts under klarblå himmel. Vår och höst här är lite mer som svensk sommar blandat med mycket regn skulle jag säga. Vädret här är otroligt oberäkneligt och bara för att det är fint väder kan det ställa om snabbt och börja regna. Jag upplever vädret i Sverige som mer stabilt, dvs regnar det så är det dåligt väder hela dagen osv. Sommaren här är väldigt varm (inte som Indien såklart) men definitivt varmare än svensk sommar. Värst är att det blir så varmt inomhus under dagen att det ofta blir jobbigt i min mening, speciellt vid läggdags. Jag brukade alltid säga att jag trodde det är ungefär samma klimat här som runt medelhavet, tills jag träffade på en tjej på en fest som var från Rom som berättade att vädret är väldigt likt här som där. Jag var nog inte helt fel ute då trots allt!
Magproblem (22 juni)
Något jag under en lång tid höll för mig själv och inte pratade med någon om var ett problem som dök upp i slutet på juni. Jag fick plötsligt väldigt ont i nedre delen av magen på höger sida. En smärta som strålade ner i ljumske, ben och ena testikeln. Det blev värre för varje dag och i början på Juli var det väldigt jobbigt och jag hade till slut svårt att sitta upp på jobbet. Inget val utan att gå till läkaren. Jag var till en början ganska säker på att det var ljumskbråck igen, något jag hade för cirka 10 år sedan, men doktorn konstaterade att det var det garanterat inte. Doktorn kunde inte fastställa vad problemet var och jag lämnade blodprov och urinprov som (tyvärr?) kom tillbaka med perfekta värden. Jag hade i början en tes att det hängde ihop med en matförgiftning vi hade på jobbet den 15 juni där väldigt många blev dåliga i magen, inklusive mig själv, och att det potentiellt var salmonella eller liknande. Det var ganska länge min tes. Med ovetskap vad problemet var fick jag bredspektrum-antibiotika av läkaren och körde det en vecka och det blev bättre till min lättnad. Men när jag slutade med antibiotikan kom problemen tillbaka och jag var åter hos läkaren och det blev nytt blodprov och urinprov, denna gång utökat på min egen önskan. Resultatet kom tillbaka och inga tecken på vare sig cancer, infektion, inflammation eller något annat som var fel. Perfekta värden igen. Jag fick en ny antibiotika-kur. I mitten på andra kuren började jag få ont i leder och muskler, troligen som följd av för mycket antibiotika och jag fick genast avbryta kuren. Läkaren började bli trött på mina besök efter fjärde besöket och sa åt mig sluta oroa mig och att jag inte är sjuk. Lättare sagt än gjort när man har så ont att man knappt kan gå upprätt. Detta blev en period när jag hade väldigt svårt att fokusera på jobbet och jag mådde riktigt skit med ångest över vad det kunde vara men även för praktikaliteter såsom vad försäkringen täcker, vilka rättigheter till sjukvård jag har här och även hur sjukvården fungerar här etc. Jag kollade upp att som arbetsvisum-innehavare på tre år eller mer så har jag rätt till statlig sjukvård, så det var lugnande till viss mån. I början på Augusti och efter cirka fem veckor totalt så började det plötsligt att lägga sig sakta märkligt nog. Jag kunde inte förstå varför men var väldigt tacksam.
FIFA Women World Cup AUNZ 2023
Detta var något jag bokade redan i januari och har sett fram emot det sedan dess. Jag hade bokat biljett till öppningsmatchen på Eden Park här i Auckland mellan Nya Zeeland-Norge samt Sveriges match mot Argentina i Hamilton. Tyvärr är mästerskapet utspritt över hela Nya Zeeland och Australien och ingen av Sveriges matcher gick i Auckland.
Nya Zeeland - Norge (20 Juli)
Öppningsmatchen kom och jag och Daly var på plats. Det var så jävla bra stämning på arenan med slutsålda 42.000 på läktarna. Det var invignings-cermoni med Maorier som dansade och fyrverkerier som smattrade. Jag visste inte vilket lag jag skulle heja på men Daly är ju kiwi och det var sånt jävla hemmastöd så jag bestämde mig för att heja på Nya Zeeland. Gillar ju ändå inte Norge.
I halvlek var det 0-0 och vi gick någon minut i förtid för att undvika köer till toa och korvkön. Hade ju inte käkat middag då vi åkt direkt från kneget. I kön ringde jag hem och pratade med pappa och Eva. Efter korven var sänkt gick jag förbi souvenir-shoppen och där någonstans hör jag hur publiken vrålar. Vafan har matchen börjat? Det var ju hur mycket folk där som helst som inte var på sina platser? Jag kubbade tillbaka och inser att jag missat 1-0 målet till NZ som gjordes direkt när andra halvlek började. Det var antagligen så mycket folk att jag inte hörde att matchen började. Men det var bara Nya Zeelands första VM-mål någonsin och således deras första vinst i VM-sammanhang. Inget mer än så. På slutet fick NZ straff och jag tänkte att nu får jag fira och bevittna ett mål. Men de missade straffen och matchen slutade 1-0. Nåja, det var grym stämning hela matchen och som alltid jävligt gött tugg med Daly!
Gällande Argentina-matchen i Hamilton så lyckades jag inte hitta någon att samåka med (kollade runt på facebook i grupper med svenskar i Auckland) men utan lycka. Det är ju ett problem att ta sig mellan städer i Nya Zeeland då de inte har tåg och en knappt existerande busstrafik. Det hjälpte ju inte att det var en vardag. Hade det vart en helg hade man kanske gjort ett äventyr av det och åkt ner över en natt men jag hade jobbet och tänka på. I efterhand så var det tur i oturen att jag såg matchen hemma från varma sängen eftersom det ösregnade hela matchen och hela publiken satt i regnponchos haha.
Kvartsfinal, Sverige-Japan (11 augusti)
Efter vad som var bland det mest dramatiska straffläggning inom svensk fotboll (strax efter den gången FIF gick vidare på straffar i Dalecarlia Cup 2006) mellan Sverige-USA i åttondelsfinalen så stod det klart att Sverige skulle spela kvartsfinal på Eden Park i Auckland. Gällande vilken arena Sverige spelar på så var turen kommen då både kvartsfinal och semifinal skulle spelas i Auckland. Tyvärr var det helt slutsålt som väntat men jag hade tur då en tjej i en facebook-grupp jag är med i hade kontakt med FIFAs supporter-klubb och därigenom hade tillgång till FIFAs reserverade biljetter för svenska fans. Jag lyckades få tag på en biljett i klacken längs ena kortsidan!
Jag gick tidigt denna fredag och var på väg mot Morningside Tavern där alla svenskar skulle samlas innan för att marschera tillsammans mot arenan. Jag tyckte jag gick tidigt från jobbet men det var orimligt mycket kö så när jag väl kom till puben så hade jag bara 15 minuter på mig att äta och för-grogga. Här gällde det att ha sina prioriteringar klart för sig! Olof Lundh och SVT Sport var på plats och med kameran något vridet hade man kunnat se mig gå med raka steg mot baren och beställa två stora öl och en jäger-shot. Sänkte de lika snabbt och sög i mig atmosfären. Det var dags för avmarsch och det hanns inte med någon mat. Det var säkert 100+ svenskar i en stor klunga på väg mot stadium och sjöng ABBA-låtar och hejaramsor.
När jag kom in på arenan gick jag direkt och köpte två öl till och en pommes. Vill ju inte dricka på tom mage. Väl i svenska klacken bakom ena målet satt man så nära att man nästan själv var på planen. Att sitta på långsidan är ju nästan som att se matchen på TV. Nackdelen var när Sverige gjorde mål på andra sidan planen så såg jag typ ingenting haha. Att sänka 4 öl snabbt gjorde att jag behövde verkligen gå på toa och fick gå några min tidigt för det höll på att ske en olycka. 1-0 i paus och jag passade på att gå och köpa öl (vill ju inte sitta törstig inför andra) och på väg tillbaka tänkte jag att det är lika bra att gå på toa. Jag hör på vägen tillbaka att det jublas och det är 2-0. På straff. Vid målet precis där jag satt. Tror att alla öl och jägern satt där de skulle men jag tappade nog tidsuppfattningen lite. Missade målet precis så det var ju kul. Inte alls som att historian upprepade sig från förra matchen. Nåja. Matchen slutade 2-1 till Sverige och det var jävligt bra stämning på läktaren! Efter matchen mötte jag upp Thati, en tjej som jag träffade då, och några av hennes vänner och så gick vi till den svenska baren som hade öppet långt efter stämningen med tanke på vinsten. Riktigt trevligt och det blev en sen kväll minst sagt. Tur att det var fredag!
Tandutdragning (15 augusti)
 |
| Feeling cute, might delete later |
Dagen kom och jag var där tidigt på morgonen och det hela skulle gå på cirka en timme. Personalen var supertrevlig och jag hamnade snabbt på operationsbordet. Det var ett sånt där klassiskt moment när man inte tycker att bedövningen tar och man känner sig helt normal och sedan plötsligt är man helt väck. Jag hade valt en bedövning som skulle vara som att man var vaken men ändå sov typ. Sådär som man kana vara när man halvsover på ett långflyg du vet. Men jag kände ingenting och minns knappt något från operationen och sedan var det över. Vaknade och fick sätta mig i en fåtölj med ett isbandage runt huvudet. Fortfarande groggy och utan känsel i vare sig läppar eller tunga blev det dags för hemfärd.
Semifinal, Sverige-Spanien (15 augusti)
Efter en 1-1 kvittering av Sverige i slutminuterna, precis framför ögonen på mig som satt bakom målet, trodde alla att det skulle gå mot förlängning. Men glädjen varade orimligt kort och bara en minut senare gör Spanien 2-1 och så slutade matchen. Deppigt. Finalen och även bronsmatchen gick senare i Sydney och detta var den sista matchen i Nya Zeeland. Det var kul att få uppleva turneringen då det var första fotbollsturneringen någonsin i Nya Zeeland och alla tre matcherna jag var på var det fullsatt på Eden Park och därmed publikrekord (drygt 42.000 i publiken) för fotboll någonsin i Nya Zeeland. Fotboll är ju inte så stort här men det var sånt jäkla tryck och jag tror definitivt fotbollsintresset här borta ökade rejält under turneringens gång.
Tand/käkproblem fortsättning (september)
När smärtan och svullnaden från visdomständerna hade lagt sig så smög sig sakta smärtan tillbaka i form av samma obehag i käken som var samma anledning som jag gick till tandläkaren första gången i april. En ganska dov och lätt smärta, på en skala 1-10 cirka 4-5, men som alltid var där och var enormt frustrerande. Vad som också var frustrerande var hur jag lyckats bli övertygad att det var visdomständerna som var problemet för att inse, väl när man dragit ut dem, att så inte alls var fallet. Jag fick gå tillbaka till tandläkaren som ordinerat utdragningen och han tittade mer noggrant. Jag hade en aning inflammerat tandkött och det visade sig sitta plack djupt ner mellan några tänder, något han lyckades ta bort. Det blev bättre efter någon vecka och han visade mig hur man ska tandtråda tänderna korrekt och jag lät mig även övertygas om att köpa en "water flosser" vilket är som en vattenspruta som sprutar vatten mellan tänderna och fungerar typ som tandtråd. Den är faktiskt kanon och något jag rekommenderar. Nu var vi nog inne i slutet på September och jag trodde att problemet äntligen var löst. Någonstans i mitten på Oktober så började problemen komma tillbaka igen till min stora förtvivlan och jag var tillbaka hos tandläkaren. Denna gången kunde de inte hitta något fel och enligt tandläkaren hade jag väldigt friska tänder och tandkött och hon sa att hon inte har något annat val än att skicka mig till en "oral medicine specialist" som hade tid att träffas först i slutet på februari. Jag kan inte riktigt förklara problemet med ord men det är som en dov smärta som kommer och går och dämpas av tandtråd, munskölj och tandborstning. Trots att jag dragit ut visdomständer och ökat min munhygien med typ 700% i år så kvarstår problemet. Väldigt ironiskt då jag annars är en ganska slapp colgate-kille som borstar två gånger om dagen och aldrig haft ett enda hål, så har jag nu, när jag befinner mig utomlands och utan frisktandvård i Sverige, mer problem än någonsin.
Magproblem fortsättning (September)
Parallellt med att jag fightades med min smärtande käke varje dag så gick tiden framåt och jag fick ibland känningar i magen igen (framförallt i lägre delen av magen och ljumsken) men aldrig i full styrka. I slutet på september dök nya symptom upp i form av plötsliga domningar och en kliande känsla i mitt högra ben längs lår och knä. Jag föddes med för mycket blodkärl i mitt högra ben som jag dessutom opererat mig för för över 10 år sedan och jag minns också att de sa då att det kan komma tillbaka i framtiden. Jag började stressa att detta problemet hade kommit tillbaka nu. Vad som var förvånande var hur det kom och gick i styrka och senare började samma problem i mitt vänstra ben. Då kunde det inte vara blodkärlen? Dagarna gick och hoppet fanns väl att det skulle försvinna men istället fick jag domningar i högra armen. Så det spred sig märkligt nog. Jag var tillbaka på sjukan, denna gång hos en ny läkare som naturligtvis inte kunde sätta en diagnos men som skrev en remiss till en neurolog som jag skulle få träffa först i Januari.
I samma veva märkte jag hur det verkade som att det blev bättre av att jag stretchade. Jag har perioder där jag brukar ta tag i stretchning eftersom jag är så helvetes stel och inte bara blev jag smidigare, utan mina märkliga symptom verkade dämpas. Så jag fortsatte att morgonstretcha varje dag och jag hörde även av mig till min gamla sjukgymnast som hjälpte mig med min knärehabilitering efter korsbandsoperationen och även denna gång lyckades jag claima ACC och därmed få regelbunden hjälp för detta (i princip subventionerad sjukvård och rehab om man är skattebetalare i NZ). Jag förklarade den långa versionen av alla symptom jag haft, mina besök hos läkare, antibiotika-kurer, kiropraktorbesök m.m. och han konstaterade att jag var osymmetriskt belastad och överarbetad statiskt i ryggen. Små muskler som kopplas till kotorna i ryggen kan dra ihop sig och påverka kotornas position i ryggraden och med tiden kan det orsaka en mängd besvär. Han konstaterade att det kan mycket väl vara så att de känningar och magsmärtor jag haft kunde bero på ryggen och nerver. Det skulle ta några månader med massage och rehab innan jag kan få tillbaka en mjuk och normal rygg, förklarade han.
Resan till Niue (3-10 Oktober)
Separat inlägg.
The International - DotA Finals (22-30 Oktober)
Varje år på höstkanten går världens största E-sport-turnering av stapeln (Dota), vilket är typ motsvarande Champions League i fotboll. Trots att jag jobbar på ett riktigt nördigt företag så är det inte så många gubbs som gamear, men vi är några stycken som spelar Dota. Liksom förra året så var vi även i år ett gäng som samlades för att dricka energidryck och titta på när andra spelar datorspel. Om man väljer att formulera det så, så låter det nördigt men jävlar vad gött det är ändå! Min kompis som vi hängde hos som också är en kollega, håller på med akrobatik och är i regel extremt energisk och studsig skulle man kunna säga. Så mellan matcherna brukade vi hittade på aktiviteter för att få igång blodcirkulationen och det blev mycket hoppande på hans enorma studsmatta. Haha, jag har inte hoppat studsmatta på jag vet inte hur länge. Vi var även en gång iväg och klättrade i ett stort klätterträd vilket förde minnena tillbaka till Furuby skola och man kände sig som typ 10 år igen. Turneringen håller på i flera veckor så det blev att jag hängde där två helger på raken. En kväll när alla matcher för dagen var spelade så satt på vi deras baksida och tjötade. Jag kommenterade vid ett tillfälle hur högt deras gräs var och sa att jag kan klippa det om de vill. Jag tycker det är för jävla gött med gräsklippning och något jag saknar från Sverige, något de verkligen inte hade något emot haha. Win-Win!
Sofia 30 år (27 Oktober)
Precis innan jag åkte till Nya Zeeland så firade jag min 30-årsdag tillsammans med enbart familj och släkten i slutet av 2021. Jag var mitt uppe i förberedelserna för flytt och dessutom var covid fortfarande begränsande. Det blev ingen storslagen 30-årsfest med polare, men med omständigheterna som var så var det det firandet som blev. Nu var det dags för lillasyster och det får mig att inse att det snart är två år sedan jag fyllde och flyttade hit. Det är helt galet.
Min tanke var att åka hem och fira detta då jag inte varit hemma nästan ett och ett halvt år. Tanken fanns att köpa en enorm tårta och hoppa upp ur den på festen men några såna överraskningar önskades inte. I slutänden så bestämde jag mig för att spara ledigheten (vi har ju knappt 4 veckor per år total ledighet att ta ut här) och istället försöka åka hem en längre period nästa år. Med blandade känslor sa jag att jag inte kommer kunna åka hem men jag hade ideer om att jag kan vara med på festen på länk? Fia hade bokat en konferenslokal på ett hotell dit familj och släkt skulle komma till och med lite förberedelse visste vi att det skulle gå att ha med mig på videosamtal. Efter middagen ringde vi upp varandra och jag var med på storbild. Det var flera där som jag inte har träffat så fick börja med att presentera mig. Kändes lite lökigt att säga att jag var den försvunna brodern. Men visst, det var ju sant. Lyckligtvis är jag väl förberedd och ville hålla lite låda så jag hade förberett ett quiz som tog oss igenom Fias liv i kronologisk ordning där det blev blandade lag. Jodå, man vill ju inte vara tråkig och bara vara med på länk! Efter avslutad quiz blev det presentutdelning och där hade jag såklart skickat hem en present - ett halsband jag köpte på en marknad i Tonga.
I slutänden så kändes det faktiskt som att jag var där. Jag hade ställt klockan och var uppe med tuppen. Innan festen var slut (och innan min frukost) så hade jag hunnit sänka fyra whisky hemma i soffan. Det blev riktigt bra trots allt.
Besök i Hamilton (5 November)
När jag var på Niue så träffade jag ett gäng där som annars bor i Hamilton, en stad cirka en och en halv timme söder om Auckland, som bjöd ner mig. Åkte ner och träffade några utav de över dagen och besökte Hamilton Gardens som är en av höjdpunkterna att se när man är i Hamilton. Lite som en klassisk botanisk trädgård som även många städer i Sverige har.
Var nere en gång till i Hamilton om det var två eller tre veckor senare på en spelkväll. Då blev det en dags övernattning och tillbaka hem dagen därpå. Kul att ta sig utanför Auckland vilket det inte blivit mycket i år och även att träffa folk utanför Rocket Lab. De flesta i kompisgänget jobbade som tandhygienister eller tandläkare. Att ta sig till Hamilton skedde med buss då kommunaltrafik är nästintill icke-existerande i NZ. Tåg mellan städer finns inte och det finns bara ett bussbolag som kör mellan städer till någon överprisade priser. Resan mellan Auckland och Hamilton går genom väldigt vacker natur. Stora gräsiga kullar med betande får på. Det är nämligen i närheten till Hobbiton. Så det är en trevlig bussfärd ner trots allt.
Rocket Lab - jobbuppdatering
Recovery
 |
| https://x.com/peter_j_beck/status/1694157500839587961?s=46&t=E6zjC-3NP_GBBpkjYyO95Q |
Mission loss - anomali
2023 var ett rekordår vad gäller antal uppskjutningar. Samtliga sedan jag började har varit felfria och lyckade men så kom Flight 41, var på andrastegs-motorn inte tändes, vilket direkt i praktiken innebär att andrasteget och payloaden faller tillbaka in mot jorden och går förlorat. Detta är en enormt big deal och gjorde att Rocket Lab fick pausa all uppskjutning, flygförbud mot FAA tills vidare och många ingenjörer jobbade natt och dag i en speciellt insatt grupp för att gå till botten vad som hände och hur designen kan ändras för att det inte ska hända igen. Det är inte så lätt att undersöka då allt faller ner i havet och går förlorat utan det man har att gå på är de bilder och film man skickar tillbaka till jorden under flighten samt teknisk mätdata som man hela tiden skickar tillbaka. Efter cirka två månader hade man kommit fram till orsaken och sedan behövdes ny design komma på plats och kvalificeras. Totalt tre månader senare och i slutet på December åkte Flight 42 upp. Det var väldigt nervöst och man kunde känna av atmosfären. Oerhört viktigt att det gick perfekt denna gång vilket det gjorde. Flight 42 kan ses här för den intresserade https://www.youtube.com/watch?v=iLwTLqaCnQ8 med start från cirka 09:50. Så nu är åter Rocket Lab tillbaka och vi har väldigt, väldigt mycket att göra. 2023 slutade med 10 uppskjutningar totalt. Nästa år är målet 22 uppskjutningar. Det kommer bli ett väldigt spännande och intensivt år.
HASTE/Suborbital
Jag tror jag i tidigare inlägg pratat lite kring hur jag jobbat en hel del med det nya programmet för Electron som går in under kategorin "suborbital launches" vilket är när raketen inte går hela vägen till rymden utan den flyger i en mer parabolisk bana längs med jorden för att släppa sin payload i hypersonisk hastighet. Kort sagt, samma raket men med annan last- och kravbild. Programmet kallas HASTE och finns kort sammanfattat här, https://www.rocketlabusa.com/launch/haste/. Den väsentliga skillnaden mot vanliga ”orbital launches” är den ökade vikten på payload (man kan skicka tyngre saker om man inte ska lika långt upp - logiskt) samt hur kunderna behöver ha mer utrymme i fairingen, det vill säga genom att göra den längre (ett jobb jag gjorde tidigare i år). Om man tänker sig en avlång raket som belastas både underifrån (motorer) och överifrån (aerodynamisk tryck) samt trögheten från accelerationen. Detta brukar kallas maxQ när max dynamiskt tryck uppstår under flight. Likaså när raketen står stilla på marken, upprätt, innan uppskjutning. Det är ett annat kritiskt lastfall ifall den skulle vingla för mycket, troligen pga kraftig vind s.k. launch pad/range operations. En längre raket får en längre momentarm och det kommer med designförändringar och förstärkningar. Sammantaget så har jag avslutat detta jobbet och den första raketen med min fairing samt de förändringar på själva raketstegen som jag räknat på kommer att flyga i mitten på nästa år enligt plan. Jag påminns ofta av vilken skillnad det är att jobba här gentemot den Europeiska rymdindustrin. Något jag räknar på och designar nu kommer oftast flyga inom veckor till några månader. Detta projektet jag jobbat med nu drygt ett halvårdå det är stora förändringar så det behöver byggas ny tooling, kvalificeringstestas m.m. Men då pratar vi ändå betydligt kortare tid än ett år. För jämförelse så har motorn jag jobbade med i nästan 5 år (!) på GKN, precis motortestats i Frankrike. Det kommer dröja många år tills den flyger.
Mission Analysis
En annan skillnad på varför det jag jobbat mycket med ”fortfarande” inte flugit är för att det är utvecklingsprojekt. Vi gör inte så mycket utveckling på Electron eftersom det är en relativt färdig produkt. Däremot görs det hela tiden modifikationer för att möta olika kunders önskemål vilket är utmanade men spännande. Det som oftast har en extremt snabb turnaround-time är när man jobbar mer mot specifika flighter, så kallade "tails" (varje raket har ett unikt nummer en s.k. tail). En återkommande klassiker för oss är att räkna på och godkänna design och integration av payload på raketen. Detta görs naturligtvis för varje flight. Dels för att säkerställa att inte payloaden (satelliten/satelliterna) skadas men också för att inte de egenfrekvenser som skapas för respektive payload interfererar med raketens egna böjmoder. Jag har jobbat en del med detta tidigare men nu är tanken att det ska bli mer heltid. Innan julledigheten tog sin början så jobbade jag med att modellera ett kommande uppdrag för ett koreanskt universitet, som ska flyga i Mars. Snabba puckar!
Rocket Challenge och Julfest
Veckan därpå var det julfesten. Denna skulle bli storslagen då de i princip tagit större delen av årets budget (samt budgeten för årets julklapp) och lagt på denna festen. De hade hyrt en klubb mitt i centrala Auckland vid Queen St. Som 32-åring är jag sällan på klubb numera och noterade hur ogött det är när det är så trångt med människor och jättehög volym. Dessutom kändes det som det var mer ”plus ones” än folk från kneget så det kändes knappt som ett jobbevent. Samt att budgeten räckte till 5 öl/person. Nej jag vet inte men personligen tycker jag att det är då goare att köra på jobbet och lägga budgeten på food trucks, hoppborgar, photo booths och framför allt fri bar, som tidigare krök. Samt inkludera årets julklapp! Men det var ändå sköj och blev att jag kom hem semipackad vid 2, vilket räckte för att jag skulle vara trött hela dagen därpå, haha.
Rocket Lab, Augusti 2023
Tand/käk-problem ännu mer fortsättning... (December)
Under den långa väntan på specialisten i Februari så hade jag telefonkontakt då och då med min tandläkare för att uppdatera om hur smärtan kom och gick osv. En av samtalen tipsade hon mig att gå till en fysioterapeut med specialisering för ansikte, hals och nacke. Med tanke på att smärtan sista tiden hade eskalerat från käke upp i kinden och under ögat i perioder så kände jag att det är värt ett försök. Jag har tid inbokad för att göra en bettskena i slutet på Januari och "oral medicine specialist" i Februari. Jag fick en tid innan julledigheten, 19 December, och jag kom dit en solig dag efter jobbet och blev undersökt. Hon konstaterade en del olika saker. Bland annat att min käke inte öppnar sig som den ska, likt ett gångjärn, utan lite överdrivet så går munnen först ut och sen ned. Jag berättade om min klickade käke som blivit värre sen augusti, något jag tänkt hade att göra med utdragningen av tänderna men det hade det inte. Hon förklarade att muskler är väldigt spända i kind och käke och när de drar ihop sig så drar de i den disk som separerar under- och överkäke. Det gör att disken åker ut och då kan käkbenen slå ihop när den inte ligger emellan och då klickar det. Med andra ord så var käkleden på höger sida inte helt i led. Hon konstaterade även att min hals var väldigt stel i muskulaturen.
Hennes lösning var att börja att massera halsen ganska hårt samt att köra "dry needling" i halsmusklerna vilket verkar vara en mindre vanlig akupunktur. Relativt obehagligt med nålarna i halsen. Vidare så masserade hon käkled och kinden på utsidan för att senare ta på sig handskar och även från insidan nypa rejält om kinden och massera fram och tillbaka varpå hon vid ett tillfälle sa "there we go!" när någon knuta, antar jag, i kinden rätade ut sig. Kulmen av behandlingen kom på slutet. Eftersom hon sa att den plats där disken i käkleden normalt sett ska vara är trängd och att disken ligger en bit utanför så måste hon öppna upp det hålrummet. Hur öppnar man upp det? Med mer nålar. Hon satte in en nål rätt in i själva käkleden, en på varje sida. Den åkte in djupt. Vill inte veta men skulle gissa över 1 cm. Det var ändå definitivt obehagligt. Där skulle de sitta i 10-15 min och jag låg på britsen och blundade och kände hur tinningarna började strama, men där fanns inga nålar, och jag fick ökad andning så fick fokusera på att andas och ta det lugnt. Väl klara så konstaterade hon att nu öppnades käken mycket mer korrekt och det klickade redan mycket mindre i käken. Så det kändes definitivt som hon var rätt ute.
Sammanfattning av min hälsa slutet på året
Magproblem
Den 2 November valde jag att själv-förklara mig som diagnostiserad efter besök hos fysioterapeuten och har fortsatt att stretcha regelbundet. Fysioteraputen rekommenderade att lägga till akupunktur till behandlingen så den 20 November var jag för första gången i mitt liv på akupunktur. Väldigt avslappnande fram tills att en nål träffar en nerv det vill säga! Jag känner mig inte helt återställd i detta men jag tror och hoppas lösningen på problemet till slut hittades och att det finns en lösning. Nu går jag, och kommer fortsätta efter nyår, en gång i veckan hos fysioterapeuten och en gång i veckan på akupunktur.
Tand- och käk-problem
Efter besöket hos käkledsspecialisten så har det varit bättre. Inte bra, men bättre. Det är sjukt att jag i snart ett år haft ont i tänder/käken varje dag. Vissa dagar har varit bättre och sällsynt helt smärtfritt. Medans andra dagar har varit riktigt jobbiga och jag skulle säga att det blivit sakta sämre med tiden. Så jag kan enkelt konstatera att jag är mycket mycket trött på detta och även frustrerad då jag gjort allt jag kunnat för att få ordning på det men det har bara blivit värre och inga svar på vad det kan vara. Jag känner mig optimistisk efter mitt senaste besök (vill inte jinxa eftersom det inte är första gången jag tror att "nu har vi hittat lösningen!") och ser fram emot mer nålterapi i ansiktet efter nyår. Jag minns knappt tiden då jag inte hade ont i tänder/käke men hoppas återigen kunna nå dit nästa år.
Avslutning på året 2023
Jag har lärt mig otroligt mycket på jobbet i år och det är fortfarande den huvudsakliga anledningen till att jag är kvar här i Auckland. Men det viktigaste jag lärt mig i år har ingenting med jobbet att göra utan det är att det är så jävla underskattat att må bra och att vara frisk. Det tänker man alltid på när man inte mår bra men det ska jag fasen ta med mig det i framtiden. Jag är inte tillbaka 100% än men jag hoppas verkligen att jag är det snart och att 2024 blir ett bättre år. Imorgon åker jag ner till Wellington och kommer att börja nästa år där.
Så från mig allena, till er alla, en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
/Marcus
