Hemresa till Sverige 22 Juni - 22 Juli / 2022 - SEMESTER!

Inledningsvis vill jag säga att jag har sannolikt haft den bästa semestern i mitt liv - bortsett från sommarloven när man var liten, men det är svårt att få in lika mycket kul på 4 veckor jämfört med 12 veckor eller vad man hade då. Hur som helst, det var inte helt klart att jag skulle få åka hem då det var väldigt mycket att göra på jobbet (skrev klart det sista 8 minuter innan jag skulle åka till flygplatsen), likväl covid-situationen som varit i Nya Zeeland gjorde det inte heller uppenbart. I april någon gång så tog regeringen där bort att det var obligatoriskt att sitta i isolering när man anländer (något jag inte hade tid att lägga en semestervecka på, ej heller har jag råd att betala det själv, cirka 20.000kr) och bara veckan innan jag skulle åka så gick regeringen ut med att pre-departure testing inte längre var nödvändigt, något jag var orolig över, dvs att man måste testa negativt covid-test innan avgång, som det var i februari. Slutligen så hade jag bokat resan innan jag hade fått mitt arbetsvisum, tidigare hade jag bara det speciella covid-visum som jag beskrev tidigare inlägg som endast tillåter att komma till Nya Zeeland en gång. Ett arbetsvisum var jag senare tvungen att söka som gör att jag kan åka in och ut ur landet flera gånger. Till slut så blev allting klart och jag kunde åka hem till Sverige!

Jag ska inte skriva ett fullt lika detaljerat inlägg som tidigare, men denna semestern har varit minst sagt intensiv men ändå så maxad och jag har hunnit med så mycket och träffat så många. Lite för min egen skull ska jag skriva ner här hur resan gick och vart jag åkt innan jag slutligen åkte tillbaka till Nya Zeeland.

Arlanda, Krokek och Stegeborg

Resan hem på långa flyget gick jättebra. Med resan dit i åtanke kunde det bara gå bättre!! 
Men inga problem förutom att det var lite småsegt att åka ekonomi - jag gick upp några gånger och stod och gjorde benböj mitt i natten på en liten yta jag hittade på planet. Landade på Arlanda där Pappa och Eva stod och väntade på mig. Väskan kom i tid och vi åkte därefter mot Västerås, hem till Eva. Första gången jag var hos Eva och det var väldigt trevligt. Så himla gött det var att äntligen vara på svensk mark, man slås lätt av hur vackert Sverige är. Sommaren gör det såklart enklare när jag åkte från mörka "vintriga" Auckland. Smått jetlaggad nickade jag till på balkongen när vi satt och pratade och sov som en stock den natten, men visst jag vaknade väl runt 6-tiden morgonen därpå. Härligt att vara hemma!

Dagen därpå var det midsommarafton och vi åkte neråt mot Krokek som ligger utanför Norrköping där min extrafarmor (kan man säga, dvs min farfars brors fru) som fyllde 100 år på dagen. Där mötte vi upp med Sofia och faster Mona samt hennes man Anders. Det kom folk från många olika håll och vi kände inte de flesta. Visst, det var inget dansgolv och den första i ordningen av 100-årskalas som jag gått på, men jag skulle säga att det var ett bra firande och Ulla var nog mycket glad av all uppmärksamhet, även om jag tror det var väldigt mycket som hände på en gång och det blev nästan lite mycket för henne. Men hon är väl fortfarande klar i huvudet och skämtar till det lite då och då - riktigt häftigt! Det låg även ett brev som förväntat från kungafamiljen hemma hos Ulla på bordet. Förvåning och besvikelse när vi insåg att brevet var tryckt och inte signerat, likväl dubbelvikt och skickat med frimärke. Nåja, inte varje dag man får brev från kungen, men jag tyckte det kunde vara mer påkostat. Det ska även tilläggas att Ulla har bott i samma hus, det vill säga sitt barndomshus, hela sitt 100-åriga liv. Det kan inte vara många som har lyckats med det konststycket. Häftigt!

Sista etappen och kvällen på midsommarafton firades i Stegeborg som ligger idylliskt utanför Söderköping. En plats som går in under platser pappa hängde på när han var mindre eller i tonåren. Vi bodde på Trädgårdshotellet som var ett väldigt mysigt litet hotell med cirka 12 rum och det låg helt idylliskt även det. Vi var på Stegeborgs Hamnkrog på kvällen och senare blev det lekar och lite midsommarfirande på hotellet, vi var helt ensamma där på baksidan. Dagen därpå besökte vi Stegeborgs slottsruin som först omnämns runt 1300-talet men verkar haft sin storhetstid runt 1500-talet. 

Uddevalla, Trollhättan och Ljungskile

På midsommardagen sa vi adjö och jag och Fia åkte mot Norrköping varifrån jag tog tåget mot Uddevalla där jag skulle möta upp Filip. Dagarna som följde i Trollhättan och Uddevalla präglades av småbarn då både Filip och Lisa har en ettåring, Ingrid, och Christian och Ida har en ettåring och en femåring, Elise och Vanessa. Vi var runt och lekte på lekplatser, jag fick vara barnvakt åt Ingrid osv. En dag åkte vi till Ljungskile och åt lax på en riktigt fin uteservering. Varje morgon jag vaknade hos Filip möttes jag av "Store mackan" och sedan blev det kaffe och något barnprogram på det. Har inte Bolibompa blivit mycket sämre med tiden? Eller har jag bara blivit äldre? Oklart. Det blev även att jag passade på att uträtta en del ärenden i Trollhättan när jag väl var hemma, såsom att besöka de som bor i min lägenhet, vaccinera mig (tredje dosen) och hämta lite grejer i förrådet samt se att allt var i sin ordning. Det var första gången som jag träffade mina hyresgäster då han som skulle hyra hörde av sig dagen innan jag skulle åka till Nya Zeeland och berättade att han inte längre skulle hyra. Jag fick från Nya Zeeland hitta nya hyresgäster och jag fick komma hem till de. Trevligt att träffa de och kul att se att lägenheten var i sin ordning. Vidare så åkte jag med Filip och Lisa en dag till Lisas stuga i Dalsland och hälsade på där. Jag sov två kvällar ute hos Christian och bland annat byggde koja med Vanessa. Jag, Filip och Christian hann även med en rund TM (Terraforming Mars) som är ett brädspel vi brukade spela mer frekvent i Trollhättan. 

Vanessa och jag hade kul ihop. Hon var glad att jag kom på besök tror jag

Försten till gungorna

Göteborg, Halmstad och Kinna

Till slut tog jag tåget ner mot Göteborg och började den vistelsen hos Jakke, barndomskompis från Furuby. Vi var ute en sväng i solen och lyssnade på podcast och som man lärde sig när man var liten - är man utomhus och leker får man gå in och spela på datorn sen. Detta tog vi fasta på och bjöd över Ljungan från DotA-klanen och satt uppe och spelade Dota tills klockan var 3 på natten. Skönt att man inte har växt upp helt än!

Efter två dagar där åkte jag till Lindholmen och hälsade på Mattias. Där spelade vi hans egengjorda spel som han gjort och tryckt upp, drack suröl och snackade hela kvällen. Mattias och jag satt i MnollK tillsammans på Chalmers och dagen därpå kom även Julian och Dawson förbi på en väldigt klassisk runda Keps. Keps är det i särklass populäraste ölspelet på Chalmers där man kastar kapsyler i varandras glas och dricker massor med öl. Låter kul? Absolut. Är det enda reglerna? Nej det är faktiskt väldigt komplext varför det är så kul just, för om man inte bemästrar reglerna så får man dricka mer. En gentlemannasport som vi försöker köra en runda då och då för att det är så jäkla kul. Jag och Mattias spenderade 3 timmar första kvällen med att skriva ner alla regler - det är mer komplext än man kan tro. 

Innan de två herrarna kepsade ut sig fullständigt

Lagom bakis, men inte alltför mycket trots allt så blev det tåg ner till Halmstad där Daniel hämtade upp mig. Daniel är väl precis på gränsen för att man kan säga barndomskompis då vi umgicks med varandra varje dag hela gymnasiet. En tradition som varit sedan 2007 är att vi ses i hans stuga i Haverdal utanför Halmstad varje sommar och vi har nästan varit där varje år sedan dess. I år var inget undantag. Lite annorlunda i år var att Daniel skaffat utökning, fru, barn och hund. En balansgång som Daniel fick balansera när vi försökte klämma in så mycket som möjligt av det vi brukar göra när vi är där. Det blev en del cykling, en säng på dansbanan (Västerhagen), Margits kiosk, Playstation 2 m.m. Jag hjälpte även till med att riva staketet som alltid stått framför stugan samt riva alla plattor på uteplatsen för att bereda plats för en stor altan. Väldigt häftigt var att när huset anlades 1967 så las alla plattor på tidningar vars färg hade fastnat efter alla år på undersidan av plattorna så att det gick att läsa lite grann på en del plattor. Vi konstaterade att på grund av covid med flera anledningar så har jag och Daniel inte varit i stugan 2020 eller 2021 så det var härligt att vi fick in åtminstone några dagar under denna fullbokade semestern för mig!! Sista kvällen var vi ute i skogen och grävde upp en liten sketen ek som vi planterade på baksidan, som en kul grej eller som ett kompisträd. Hade vart mer kul om man gjort det 2007 men bättre sent än aldrig - får se om det klarar sig!

Tillbaka uppe i Göteborg blev det några dagar till hos Jacke. Där blev det mer av samma vara där vi solade, tjötade gött tjöt, gameade, snusade snus och drack god dryck (monster). Sista dagen var vi ute på långpromenad i solen och på väg hem från centrum passerade vi olika uteserveringar och blev plötsligt sugna på att dricka drinkar! Snabb visit på glasbanken och inkasserade en styck vodka som vi delade på under kvällens gång och det blev en bra blandning mellan djupt snack varvat med drinkspel som avslutades på Lounge inne i stan. 

Tur att jag hade förberett min packning hyfsat ändå, för jag vaknade dagen därpå av att Oscar ringde mig som stod redo utanför med bilen - dags för avfärd mot Kinna och Jockiboi! Oscar hade köpt med en Monster som kom väl till pass (mådde sådär) och så bar färden av mot Kinna där vi skulle ses i sann Snake-anda - jag, Oscar, Jocke och Anton. För den läsaren som inte känner till SnakeTown så är det grabbgänget jag umgicks mest med på Chalmers, och vi träffades redan på basåret 2011. Det blev en runda förbi Systembolaget (bara att ladda om!) och sedan pizza på det. Med kall öl i en kylväska så bar det av mot Frisbeegolf-banan som låg helt idylliskt i skogen någonstans i Kinna. Det var första gången jag spelade frisbeegolf och det var verkligen oväntat kul och det tyckte vi nog alla, för när vi hade gått en hel runda så bestämde vi oss för att gå en runda till! Kvällen avslutade med en runda Ring of Fire - ett annat otroligt populärt ölspel som vi körde väldigt mycket (och ofta!) på Chalmers samt utgång på vad som förmodligen var den enda puben i hela Kinna. Hyfsat runda om foten och riktigt glada stapplade vi mot krogen och där stod det en polisbil och flera poliser utanför - suspekt. Bartendern berättade att det hade varit slagsmål och folk hade blivit avvisade, vilket måste vart typ de enda gästerna för när vi kom in var det typ fyra pers inne samt en lokal DJ som spelade E-type. Men vi hade kul ändå! Dagen därpå åkte jag och Oscar tillbaka till Göteborg där jag till slut lämnade västkusten och tog tåget mot östkusten, Kalmar och hem till pappa i Kolboda.

SnakeTown, öl och frisbee - fint var det!

Kolboda, Furuby och Attsjö

Jag kom till pappa på söndagskvällen och skulle stanna där ända tills fredagen. Detta var definitivt de enda riktigt lugna dagarna jag hade på semestern och det var så värdefullt. Jag och pappa var runt i området och jobbade då pappa råkat tacka ja till att vara områdesansvarig i Kolboda. Vi slappade, löste sudoku i solen och pratade en massa. Tanken var att Fia skulle varit här denna veckan men på grund av jobb och deadlines så kunde hon inte komma ner till Pappa denna veckan. Detta gjorde mig extra ledsen då onsdagen kom och höjdpunkten på vistelsen - vi var nämligen bortbjudna till vårt barndomshem i Attsjö!! Jag har alltså inte varit där sedan 2007-2008 när vi sålde huset men över åren så har pappa haft sporadisk kontakt med ägarna som fortfarande bor där, Conny och Helene, som nu hade bjudit in vår familj.

Jag och pappa åkte förbi mammas gravsten i Furuby och gick en sväng förbi Furuvallen. Jag undrar när jag och pappa var på Furuvallen senast.. minnen där man nickar in mål och får en kexchoklad kom genast tillbaka! Vidare mot Attsjö - absolut magisk känsla att rulla upp på gården och se huset igen. Ska inte ljuga, träd och buskar har hunnit växa ordentligt över åren men huset såg exakt likadant ut. Conny berättade att de nästan inte gjort någonting utan det mest är "precis som vi lämnade det" - helt otroligt! Vi började med en rundtur utomhus och jag hittade bland annat spår av mig själv och en gammal kojja - det stod "Marcus" inristat i björken haha. Galet att det fortfarande sitter kvar och så tydligt sen. När det blev dags att gå in inomhus på kaffe och fika så var jag lite nervös over att dåliga minnen skulle komma tillbaka eftersom den sista tiden i huset kantades av att mamma var sjuk i cancer och att vi senare sålde huset och flyttade - då tre istället för fyra stycken. Att det skulle dra upp gamla dåliga minnen. Visst gjorde det det men också så många lyckliga minnen och det var rakt genomgående en fantastisk upplevelse. Som Conny sa "superkul att träffa er och nästa gång får ni komma alla tre!". Jag kan bara hålla med och jag är väldigt tacksam för att vi fick komma.

På plats på Furuvallen, som på den gamla goda tiden

Rundvandring på Attsjölyckan - 15 år sen senast

På torsdagen var det chill hemma hos pappa och senare under dagen så kom Eva ner tillsammans med sitt barnbarn Dominic. Då blev det bad i pappas pool och Dominic visade mig sin YouTube-kanal och berättade att han vill bli YouTube-stjärna. Jag och Dominic pratade även om TV-spel och vad han brukar spela och det får en definitivt att känna sig gammal när en 12-åring säger att "det spelet är gammalt, det spelade jag när jag var liten". Lite roligt ändå! På fredagen så var det dags för mig att åka vidare. Jag hade packat i ordning väskorna och jag hade också lämnat det jag skulle hemma hos Pappa. Även om fem dagar var mitt längsta stopp under semestern så var det som alla andra gånger under semestern när man tvingats säga hejdå, alldeles för kort. Med definitivt blandade känslor var det dags att ta sig upp till Stockholm och jag vinkade av Pappa, Eva och Dominic på Kalmar busstation medans de åkte till Ölands djurpark.

Lugna dagar hos pappa i Kolboda

Ringarum, Skansen och Saltsjöbaden

Jag skulle åka med Silverlinjen till Stockholm. En väldigt mysig busslinje som går specifikt från Ölands norra punkt, ner över ölandsbron, Kalmar och sedan upp till Stockholm. Väldigt pratsam och glad chaufför var det som önskade alla välkomna och sedan åkte vi upp till Ringarum där det var en timmes bensträckare. Jag åt en glass. Väl framme i Stockholm så skulle jag vidare ut till Fia i Saltsjöbaden. Jag hoppade av i Henriksdal som vanligt och skulle byta tåg för att inse att Saltsjöbanan är tillfälligt avstängd. Hungrig och trött lyckas jag till slut få dit en uber som hämtade upp mig mitt i all trafik och körde mig hela vägen till Fia. Till middag bjöds det på Farmors baconlåda (en favorit) och IPA och vi tittade på "Eva och Adam - 4 födelsedagar och ett fiasko" på min önskan.

Dagen därpå var det dags för Kasper & Lisas bröllop. Fia hjälpte mig att båda slå in present, stryka skjorta och i största allmänhet fixa frukost, kaffe osv så att jag kunde fokusera på att fixa i ordning mig själv. Kan säga att avsaknaden av träning pga knäoperationen m.m gjorde sig påmint för kostymbyxorna satt lika tight som en kondom på ett vedträ. Nåja, skulle bara ha de en dag. Fia skjutsade mig till Skansen som var uppsamlingsplatsen. Trots att jag hade google maps var jag osäker på exakt var jag skulle gå då jag inte vart på Skansen på över 20 år, men hur svårt kan det vara? Vinkade av Fia och insåg snart att jag inte var vid rätt ingång. 10 min kvar, jag ringer mamma Karin som säger "spring!" och jag får tag på en arbetare på Skansen som berättar vägen och jag i mina tighta brallor joggar och hittar rätt med flera minuters marginal! Samling vid Kyrkan där jag träffar gemensamma polare till mig och Kasper, kollegor från GKN och Desiree som precis kommit tillbaka från Nya Zeeland. Vigseln var väldigt fin och det var inte helt lätt att hålla sig för gråt. På vägen från kyrkan mot fördrinken tjötar jag med Berglund vars tjej är kusin med min barndomsvän Pontus Andersson från Furuby - världen är allt bra liten. Efter fördrinken så hoppade vi in i bussar, färdkost i form av öl i handen och mot festlokalen. Så underhållande fest med massor av tal, mat och vin. Ångest från min sida i efterhand var att jag aldrig höll tal men samtidigt var det så många som gjorde det och jag blev omnämnd i bland annat Kaspers och Karins tal (Karin hade till och med bild på mig och Kasper) så jag fick vara med ändå. Hade jag hållt tal hade det nog handlat om om livets vägskäl och bananskal som händer ibland som när jag och Kasper helt random hamnade på NASA ihop utan att veta om att vi sökt det samtidigt. Vidare hade det varit kul att berätta om hur Lisa och Kasper smög i början av sitt förhållande i min lägenhet i Trollhättan. Nåja. Under kvällens gång blev det ett sjuhelvetes dansgolv där bland annat jag och Karin försökte oss på två låtar bugg. Lyckades även slinka in en grade-reveal av Pikan med Albin ute på framsidan under natthimlen. Det var ett absolut grymt bröllop och Kasper och Lisa var väldigt fina, synd att vi inte hann ses mer när jag var hemma men vi hade ju båda helt galet fullspäckade veckor så förståligt såklart. Sent in i natten tog jag en taxi hem till min syster. Tack för att jag fick komma och ta del av er vigsel och bröllopsfest! 

Tror att jag var hemma från bröllopet runt 4 på morgonen dagen därpå och Fia hade vaknat till och väntade på mig i porten när jag kom tillbaka till saltsjöbaden centrum. Det blev inte många timmars sömn den natten för ville upp och umgås med Syrran! Trött och bakis så går det upp med att Fia fixar frukost och kaffe på soffan där jag sov. Vi gick en promenad i Saltis omnejd och pratade om allt möjligt - bland annat gamla minnen vilket sedan låg i linje med en kaffe på balkongen där jag visade alla bilderna från Attsjö. Mycket mysigt. Sedan var vi på Ica Saltis och köpte fisk och skaldjur och medans Fia förberedde maten packade jag i ordning en mindre väska och lämnade stora väskan i Stockholm - dags för sista veckan i Sverige på ett tag. Nu var det i princip 5 dagar kvar på min resa, inklusive resdagen från Arlanda och jag skulle fara runt södra Sverige en gång till - bara tre stopp till innan tillbakaresa!

Växjö, Stora Mellösa och Katrineholm (och Saltsjöbaden igen..)

Jag kom ner till Växjö sent på söndagskvällen vilket var jättebra timing då Linus var och jobbade. Nycklarna var lämnade ute så jag gled in och spelade lite Crash Bandicoot. Det blev inte så mycket första kvällen utan vi gick och la oss rätt tidigt och tittade på Dota-videos på YouTube. Dagen därpå så blev frukost, mer Crash och sedan iväg ner på stan i Växjö för att möta upp Jakob Ekros och käka lunch på gamla klassiska Hong Kong som legat på storgatan i Växjö sedan Jesus gick i sandaler. Inte helt oväntat blev vi alla tre sugna på Heroes III (extremt klassisk dator-spel från 1999), ett spel vi alla är rätt gedigna på, har ju trots allt haft mer än 20 år på oss att öva. Det blev alltså pizza och Heroes på kvällen och gött tjöt för oss alla tre! På tisdagen spenderade jag och Pman bland annat framför YouTube och tittade på Veritasium (stark rekommendation av YT-kanal) samt videos om stora tal. Blev även en runda runt Växjö-sjön och diskussion om livet. På kvällen blev det tacos, DotA och avslutningsvis tittade vi på Tenet - tredje gången jag ser den och den är fortfarande extremt svår att förstå, likväl väldigt bra! Överlag var det härligt att bara hänga jag och Pman för det blev ju inget innan jag åkte till NZ då Linus tjej Lova hade haft Covid och jag vågade inte ta risken att Linus och jag träffades för tätt inpå min avresa - trots att Linus hade negativt RAT. Trots att dagarna passerade förbi väldigt fort så är jag väldigt glad att vi lyckades få till några dagar tillsammans! Dagen därpå onsdag bar det upp mot Örebro runt lunchtid. 

Moster Eva mötte upp mig på Örebro södra och vi åkte mot Stora Mellösa. Jag möttes av ett ordentligt energipaket men det var varken Eva eller Göran utan deras hund Hedda. Göran däremot hade dragit av hälsenan och gick i gips så han var allt annat än ett energiknippe! Hos Eva och Göran blir det alltid mycket prat och vi pratade bland annat om när jag var där senast - båda när jag och Göran var ute och jagade och även andra gången när jag fyllde 30 år och firade uppe hos dem. Jag och Eva, det vill säga min moster, fick in en pratstund om mamma och sista tiden när Eva bodde nere hos oss. En mycket sorglig tid såklart men Eva är väldigt bra på att se det positiva i det hela. Som Eva säger: "vi har alla bekymmer och problem vi kämpar med men vi lever ju i alla fall och den chansen fick inte mamma". Tänkvärt. På kvällen blev det kortspel (tror vi spelade grannspelet om jag minns rätt) och jag vann också om jag inte missminner mig! Efter dubbla rundor så var klockan ganska sent men det hindrade inte mig och Eva från att gå en sväng i sommarvärmen med Hedda - tror klockan var runt 23:30. Vi gick den långa rundan ute i mörkret - Eva cyklade. Vi pratade om mamma, mormor och livet överlag. Väldigt härlig runda. Dagen därpå kom Sara, min kusin, förbi efter frukost med sina två barn - Melker och Tove. Vi spelade bingo med Melker samtidigt som det blev kaffe och kaka. Sara och jag har väl tappat lite kontakt över åren men det är nog så det blir ibland, väldigt kul att hon kom förbi och att vi lyckas hålla uppe kontakten. Detta var alltså på torsdagen, dagen innan jag skulle åka tillbaka till NZ, och vi hade kommit på en kanonbra plan för dagen för att maximera tiden vi kunde umgås. Eva och Göran skulle hämta en hundvalp utanför Katrineholm så jag bokade mitt tåg från Katrineholm till Stockholm och på så vis kunde vi prata hela vägen och så blev jag avsläppt i Katrineholm.

Det var en perfekt plan och allt hade också blivit perfekt om inte det var för att det var en monster-varm dag och varenda tåg var försenat eller inställt. Det var allt ifrån elfel till tekniska fel och jag såg på en info-tavla att det stod brand. Vet inte om det stämde men det var totalt tåg-kaos oavsett! Efter typ 1-1.5h väntan kom jag och Fia överens om att hon skulle sätta sig och köra hela vägen till Katrineholm och hämta mig från Stockholm - vi hade ju inget val, jag måste ju till Stockholm. I samma veva fick jag tag på både tågvärd och lokförare från Mälartåg som inte hade mycket information att ge men de trodde att tåget på station skulle gå men oklart när. Jag ringde Fia igen som nu precis satt sig i bilen och var i garaget fortfarande hemma. Jag bad henne avvakta. Det som gjorde mig mest ledsen av allt var inte väntan och förseningen i sig utan att den tiden som jag och Fia skulle ha tillsammans, det vill säga torsdags kvällen, åts upp för varje timme som gick. Jag tror jag väntade i 3.5h timmar innan till slut tåget gick upp mot Stockholm. Efter mycket ångest och väntan så anlände jag till Stockholm C och vem stod där om inte Syrran som hade kört och mött upp mig som överraskning!! Vi åkte hem till Saltis tillsammans på torsdag eftermiddagen/kvällen. 

Till middag blev det den klassiska thaien som Fia är stamkund på och vi tog med maten hem och tittade på programmet Benjamins, naturligtvis på det avsnittet där Markoolio är med eftersom Fia vet att jag gillar honom. Vet att jag tyckte det var väldigt bra och fint och jag kände samtidigt en ledsamhet för jag kom hela tiden att tänka på att jag skulle åka dagen därpå. Vi ringde upp pappa och Eva som skulle möta oss på flygplatsen imorgon och jag kunde inte hålla gråten tillbaka. Jag gråter sällan men där i stunden var det så ledsamt på något sätt. Jag ville inte att det skulle ta slut, jag ville ha fler lugna kvällar att bara titta på Benjamins och inte tänka på att åka tillbaka. Tanken på att jag inte lyckats få in en heldag utan bara småsnuttar här och där med Fia samt att när jag väl var hos Fia så fick hon nästan mer agera som ett hotell och hjälpa mig att få i ordning på allt som skulle fixas fram och tillbaka under min extremt stressiga semester, gjorde mig bara ännu mer ledsen. Jag sa detta till Fia flera gånger och vi kom överens om att det inte var så farligt som jag tänkte att det var och hon sa att man hjälps åt inom familjen. Efter en jobbig pratstund med familjen och planeringen inför flygresan var klart så introducerade jag syrran till en av mina favvo YouTube-kanaler - "Uppdrag Mat" med Mauri. Då blir man alltid på bra humör och detta var något som verkligen blev poppis som senare Fia visade för pappa fick jag veta, så det var kul att det uppskattades! Jag är väldigt tacksam för att Fia stod ut med mig och hjälpte mig med allt ifrån skjuts, sovplats och småfix och jag tror och hoppas vi hann ses ändå en del, även om det blev ett himla pusslande.

Hemresedagen..

Tidigt på morgon var jag en sista sväng på ICA Saltis och köpte 9 stycken Marabou chokladkakor och en dosa Lundgrens snus. Måste ju ha med lite choklad att bjuda på och en dosa snus för att återigen avvänja sig från snusandet. Om det var värt att börja snusa igen över sommaren? Absolut! När väl väskan var packad och jag hade lämnat det jag skulle i Fias lägenhet (kostymen bl.a.) så åkte vi mot Arlanda samtidigt som pappa och Eva åkte från Västerås. Jag var rädd för två saker: dels att det skulle bli ännu mera gråt på flygplatsen och att det skulle bli ett jobbigt hejdå. Utöver det fanns en stark oro att jag på något sätt skulle få problem på flygplasten då det fortfarande var kaos på Arlanda sedan några veckor tillbaka. Vi åt lite lättare lunch på flygplatsen och sedan sa vi hejdå. Det blev inte så fasligt känsloladdat vilket jag var lättad över. Kanske hade vi redan haft det ögonblicket kvällen tidigare. 

Avresedags

Incheckningen gick jättebra men kön till säkerhetskontrollen var det längsta jag vart med om. Den var så lång så jag nästan undrade om jag stod i rätt kö för kunde inte se skyltarna ens. De öppnade upp övervåningen med så kön gick snabbt framåt men det var så mycket människor. I slutänden var det aldrig några problem och planet gick i tid. Byte i Dubai och slutligen tillbaka till Auckland där min flat mate Frankie väntade och hämtade upp mig.

Denna semestern var den sannolikt bästa jag haft på länge och också den mest intensiva och känslomässiga. Är det inte märkligt att när man bor hemma och har närhet till familj och vänner och allt annat man värdesätter, så är det aldrig bråttom att umgås. Men när man väl är hemma i endast 4 veckor så vill man passa på att träffa alla så mycket som möjligt och det är väldigt kul när man ses och lika sorgligt när man ska säga hejdå igen, många gånger inom loppet av ett eller två dygn. Jag är otroligt glad och tacksam, nästan lite stolt också, att planeringen gick så bra ihop och att jag lyckades med konststycket att resa runt så mycket som jag gjorde och träffa så många som jag gjorde. Det hade varit svårt emellertid att lyckas med utan hjälp på vägen naturligtvis. Tacksam.

Mot oändligheten och vidare!

Marcus